MsBree

För att Paul inte skulle dö helt av chocken att gå från soffläge till stugläge, alltså från 0 till 110% aktivitet, beslutade vi oss för att börja construction season med en kall öl & lunch ute i lilla söta Norland.

Vi spanade på lokalbefolkningen som utgjordes av ett par gäss & konstaterade att raggarbilar inte tillhör landskapsbilden på den canadensiska vischan, däremot såg vi oräkneliga Harleys. Alla framförda av män i läder & fransar...

Sen kom lunchen in - & jag var SÅ laddad! För förra året åt vi på samma lilla lokala pub & då hade de den bästa grekiska sallad jag ätit utanför Grekland. I år... buhu! De hade bytt kock! Total besvikelse. Det var liksom ätbart, men inte alls i närheten av hur det var förra året då jag gick in i total "Oh my, I want MORE, MORE!!!" hysteri.

Så nu blir det till att leta reda på ett nytt lunchställe... Anyway, väl tillbaka i stugan satte vi igång med projekt - elda. För Pauls pappa har varit fortsatt aktiv med motorsågen... Låg gigantiska rishögar precis överallt. Det var som om någon samlat på majbrasor. Så vi kastade på ett gäng & satte fyr, & jäklar i min lilla låda vad det tog fart. WOSH sa det bara & så brann det som om Nero varit där med en dunke T-röd. "Get the HOSE" vrålade jag & Paul sprang för livet in i stugan & hämtade slangen. Medan han desperat försökte koppla in vattnet roade jag mig med att springa runt & stampade ut eldhärdar. Det spred sig kanske liiite utanför eldstaden, men vi låtsas att Pauls föräldrar är för gamla för att märka något...

Efter det eldade vi dock något mer konstervativt. Ett par kvistar åt gången fick räcka, hade liksom inte mer gummi under sulorna att offra.