Att hantera konflikter...
För ett tag sen hamnade jag i ordentligt blåsväder med en person som jag måste tillbringa tid med då & då. Det utväxlades HÅRDA ord & arga anklagelser & jag gick ur det hela & tänkte "nehej, men då behöver jag i alla fall inte låtsas i fortsättningen då". Efter att den inledande dramatiken & självrannsakan lagt sig (är jag en hemsk människa, självisk & fylld av hat så som den här personen säger?) så kändes det faktiskt riktigt skönt. Jag kände mig lättad - vi tycker inte om varandra så då behöver vi inte ses. Klart liksom. Fast så kom det in ett mail häromdagen med "ska vi prata", senare följt av mail som helt igorerade det inträffade. Jag vet inte... hur ska man förhålla sig till sånt? Jag har inget intresse av att prata i nuläget & tycker att vi kunde ha fortsatt med vårt trevliga status quo. I nuläget har jag bara ignorerat mailet, men det gnager i mig. Gillar inte att ignorera sånna här saker, samtidigt känner jag ingen motivation till att försöka begrava stridsyxan - som sagt, det är rätt skönt som det är nu. Att då försöka enas, det känns ju bara falskt. Eller, är jag bara feg om jag inte ens försöker gjuta olja på vågorna?
Kommentarer
Svar:
Hade jag varit helt självisk hade jag helt struntat i det & inte brytt mig, men nu är det viktigt för någon i min närhet att jag faktiskt har en fungerande relation till den här personen. Så jag känner mig väldigt kluven - för jo, den här personen tar verkligen mer energi än vad som ges. Är alltid på dåligt humör efter det att vi ses, så jag är lyckligare helt utan kontakt. Svårt!
Ida
Svar:
Men det är just det, det här med att det känns så fegt att bara ignorera mailet som grämer mig. Eller, jag grämer mig väl också över att den här personen försätter mig i den här situationen. Talar man om för varandra att man inte vill ha något med varandra att göra så kan man väl lämna det där. Åtminstonde i ett halvår eller så, inte bara ett par veckor! Att nu ses & försöka prata igenom det hela när jag fortfarande står för vad jag sa & gjorde känns inte alls ok. Så vi kör nog på "vi kanske kan prata om det senare, när det inte är lika färskt".
Ida
Svar:
Mycket mer tid. Men alltså, seriöst - du som vet alla detaljer. Tycker du att det är sunt att skicka ett ordspråk från facebook som mynnar ut i ett "låt oss vara vänner" efter det som hände? Suck...
Ida
Svar:
Eller hur?! Från, "Du existerar inte längre för mig!" till "men vi kan väl ses över en kaffe & prata". Eh? Jo men kanske något år senare, inte som du säger bara ett par veckor. Känns bara så sjukt märkligt för mig - spyr man ur sig ett sånt mail som hon gjorde så menar man ju vad man skriver. Sure, det är kanske extra färgat av stundens hetta - men grundmeningen står man ju för. Jaja... Ingen idé att försöka förstå, för det tror jag är omöjligt. Däremot måste jag ju ta ställning till hur jag ska följa upp. För än har jag inte svarat. Orkar helt enkelt inte & vill inte heller. Jobbigt!
Ida
Trackback
