MsBree

Jag har svårt för att hitta ett bra svenskt ord för det Paul & jag gör nu, så jag lånar ett engelskt ord - procrastinating. Vi ägnar oss helt enkelt åt mindre viktiga saker när vi egentligen borde vara halvvägs till stugan som vi MÅSTE vintersäkra den här helgen. I nuläget sover Paul fortfarande & jag bakar kakor. Det här har naturligtvis en anledning, bortom "Paul är trött" & "Ida vill vara Martha Stewart". Vi blev nämligen under veckan beskyllda för att ha spenderat all den där tiden uppe i stugan enbart på själviska grunder - inte alls för att vi ville göra stugan fin till Pauls pappas födelsedag. Det tog rätt mycket glädje ur hela stugprojektet kan jag säga... Självklart finns det ett korn av sanning i det hela, vi hade ju liksom inte jobbat så mycket om vi inte hade tyckt att det varit roligt. MEN, så mycket som vi jobbade - nej så mycket jobbar man bara om man antingen har ett mål som är jäkligt viktigt för en (i det här fallet att kunna överraska & glädja Pauls pappa) eller om man är en galärslav.

 

Så... vi släpar benen efter oss den här morgonen. Samtidigt så kommer vi att åka ut dit förr eller senare, om så bara för en snabb runda - för även om glädjen i stugan fått sig en törn så kan vi inte bara släppa allt nu. Som jag ser det så har vi ett ansvar i att få stugan till ett vettigt skick. Det ansvaret blev vårt i & med den första väggen vi rev ner.

 

Uppdatering: Hm, Paul känner tydligen inte samma ansvar. :) Han klev precis upp & bara "neeej, jag vill inte". So, eftersom det hade tagit mig 62 timmar att gå fram & tillbaka till stugan så antar jag att vi blir kvar i stan den här helgen!