Lite mer förlovningstankar...
Fixar inte riktigt att släppa förlovningstänket riktigt än. Av vad jag sett så skiljer sig verkligen nordamerika & sverige åt i just den här frågan. Hemma så känns det lite så här:
Resonemang - Beslut - Till Guldfynd
På den här sidan dammen är det däremot lite fart på det hela! Det planeras, folk dras in i planerna, det köps en ring under mycket mygel & så tillslut så står han där på knä & säger något fint & så skrattar man eller gråter beroende på hur lättrörd man är & ja det kanske är lite klyschigt, men det är ju i alla fall något man MINNS. Inte "jaaa... jag tror pappa friade över filmjölken". Jag har aldrig varit en sån där tjej som DRÖMT om mitt bröllop, däremot har jag alltid hoppats på ett frieri "out of the books". Mest för att jag alltid velat att det ska vara bara VÅR stund, ingen annans, & då känns det lite extra viktigt att det är speciellt - vilket det var!
Kommentarer
Postat av: Matilda
Inget med förlovning att göra, men jag tänker att om Digby är snällaste kattungen på andra sidan Atlanten, så kanske Svante kan vara snällaste kattungen på den här sidan pölen? Två så fina gossar ska ju faktiskt inte behöva tävla, de ska bara vara snälla och söta ;)
Svar:
Ida
Postat av: Anonym
Det värsta måste väl ända vara på en jumbotron. Ok att personen har lagt ner tanke, men usch.
Svar:
Ida
Postat av: Jo
Det var jag som skrev det om jumbotron, vet inte varför det inte ville skriva mitt namn.
Trackback
