MsBree

Jag minns någon gång när jag var väldigt liten, kanske 4 år eller så. Vi var hos farmor & farfar & alla satt i soffan. Jag kurade in mig hos farmor & sa något i stil med "Farmor, jag tycker så mycket om din mage - det är som en mjuk kudde".

 

Som vuxen inser jag ju att det här inte var den bästa av komplimanger... men allt kommer igen... för både Mammut & Digby ÄLSKAR att gose-trampa på min mage. Inte på benen, inte på armarna, någon gång på bröstet om jag ligger ner, Paul... tja, om inget annat finns att tillgå - men det ALLRA bästa att trampa på, min mage. De blir helt lyriska av att få knåda det mjuka maghullet, Mammut till den milda grad att han börjar dräggla. Så där sitter man, men en liten katt som spinner & är lite småhög för att han får peta in tassarna i mina fett-depåer. Vissa dar känns det lite "men vad... nej nu MÅSTE jag ta uti med mig själv & jobba på magmusklerna", andra dagar tänker jag på mig själv som liten... hur mysig & mjuk jag tyckte att farmor var & då känns det inte lika viktigt med stenhårda magmuskler. Det allra viktigaste är att de älskar mig!