Wedding Nightmares...

Nu kanske någon skakar på huvudet & tänker "Bröllopsmardrömmar, det finns väl inte!" & någon annan kanske tänker "Men då kanske du ska fundera på om du har kalla fötter". Jag börjar med att adressera fråga #1, tydligen är det ett ganska välkänt fenomen - har läst en massa inlägg om det på det bröllopsforum där jag händer. Om jag har kalla fötter, nej, mardrömmarna har i regel att göra med logistik/detaljer, inte att Paul inte dyker upp. Det här var höjdpunkterna under nattens äventyr.
 
1) Mamma dök upp i vit, skittajt, byxdress med röda plymer på rumpan & kaninöron på huvudet...
2) Alla gäster var asiater, inklusive min blivande svärmor som stod & skrek på mig på mandarin
3) Alla lokaler hade linoleumgolv som inte var kompatibla med klackar, så jag föll omkull hela tiden
4) Jag fastnade med brudklänningen i en cykelpedal, kjolen åkte in i kedjan & kom ut helt skitig. Började gråta & mamma (med fjädrar & allt) kom & sa att jag fick rycka upp mig - det här skulle vi fixa! Helt plötsligt sprang vi runt i ett jättestort köpcenter & försökte hitta en toalett som vi kunde låna så att vi kunde tvätta kjolen. Tillslut hittade vi en bastu samt lite galltvål & så fick jag tvätta som en liten piga för att få ut smutsen
5) Kjolincidenten gjorde att jag missade min tid hos frisören, så jag fick springa ut i samma köpcenter för att försöka hitta en ny - bara det att de höll på att riva stället så jag var tvungen att hitta någon som låg så pass långt bort från rivningsutrustningen att håret skulle hinna bli färdigt. Det enda som fanns var en gubbe som jobbade som barberare
6) Jag sitter i barberarstolen & gubben håller på att skapa en hemsk baluppsättning när jag inser att jag inte har några pengar... Ser en person jag känner igen utanför salongen & ropar "kan du hämta min mamma?". Personen vänder sig om & det är Annette som jag gick med från lågstadiet till första klass i gymnasiet. Hon bara skrattar åt mig & räcker sen upp långfingret & jag minns att jag tänker "Jaja... jag avskydde dig i alla fall"
7) Jag kommer ifrån barberaren på något sätt & lillebror informerar mig att ingen av bröllopsprogrammen blivit tillverkade, så som de skulle. Jag sätter igång & panik sätter ihop dem & när jag äntligen fått ett klart så inser jag att det tagit så lång tid att alla gäster gått hem...
 
Jag vaknar & vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till allt detta KAOS. Jag tror att steg nummer ett blir att försäkra mig om att mamma inte dyker upp på bröllopet i en karneval outfit.

Kommentarer
Postat av: ma

Nej Ida, ingen karnevalutstyrsel utan det lutar mot en finsk folkdräkt, vilken du sett flera gånger förut och känner igen.
Jag önskar er en trevlig Valborg med en stor kram!

Svar: Vad skönt, jag tror att det hade varit lite för vågat för Älvsby kyrka! Farmor oroar sig rätt mycket för vad hon ska ha på sig, så jag sa att vi kanske skulle kunna åka till Luleå & spana på kläder när jag väl kommit hem. Hade varit roligt om du velat komma med!

Tack, vi ska dricka lite bubbel & tända massa värmeljus för att fira in våren! KRAM!
Ida

2013-04-30 @ 20:33:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0