MsBree

Men det jag tyvärr tar med mig från denna dagen är känslan av hur dagen blev mindre & mindre rolig. Jag är van vid att ordna fester, men här blev jag utmanövrerad - som om jag helt enkelt inte var kapabel att fatta egna beslut. Vill inte skriva så mycket om det, för det var bara så himla stressigt alltihop - men det kändes så tråkigt att bara bli dumförklarad på det sättet. Bara för att min uppfattning om hur man sammordnar en fest inte är 100% överensstämmande med en annan persons syn på saken så innebär det ju inte att min vy suger... Sen så var det också en sån där dag då man hör IDA IDA IDA från alla håll & kanter & helst samtidigt & medan man försöker prata med någon annan... Jag räckte helt enkelt inte till & det togs det illa upp för. Åtminstonde är det vad jag tror hände, kommunikationen sinade nämligen ut till nästan ingenting. De sista 3.5 timmarna av dagen, från 9 till halv ett, var det dessutom enbart jag & Paul (fast han var tvungen att åka iväg & hämta en bil, så jag var helt ensam i typ en timme) som jobbade på att få de sista detaljerna avklarade. Jag kände mig i ärlighetens namn något fruktansvärt ensam där jag slet mitt i natten. Naturligtvis fanns det dock ljusglimtar även under denna dagen, så som att få en två minuters te-paus med Josefin, eller en kram av Sussie & så får vi inte glömma Victoria. Jäklar vilken insats hon gjorde! Tänk att ha en 8 veckor gammal baby, en väldigt energisk nästan 4 åring & ändå dedikera nästan hela dagen åt att fixa blomsterdekorationerna! Dessutom att göra det självständigt, på glatt humör & med ett fantastiskt resultat...