Är det bara jag som tycker att det är osunt?
Oki, så de senaste dagarna har jag hängt lite på en amerikansk site som handlar om bröllop - tänk typ bröllopstorget FAST SÅ MYCKET STÖRRE. Anyway. Jag har kommit till insikten att folk liksom totalt förlorar förståndet när det kommer till bröllop. Folk köper på riktigt TVÅ brudklänningar, vi snackar hel-långa här - inte cocktail, för att ha på sig under dagen. En superpuffig prinsessbakelse till kyrkan & så något med lite mindre vidd i kjolen, men massa bling, till själva festen. Eh... är det bara jag som får de svältande barnen i Afrika från min barndom på näthinnan? Jag kan liksom inte förstå hur man motiverar en sån utgift... & priserna de betalar för klänningarna. Holy moly. En budgetklänning, det är allt under $1300 - dvs, under 8000 kr. Um, 8000 för en marängbakelse & det anses som ett fynd. Vet inte om jag håller med helt. Men sen, sen kommer vi till det viktigaste - hur många som helst av de här brudarna beskriver hur de vänder ut & in på hela sitt sparkapital för att få det att gå ihop & hur de ryker ihop med hela släkten + fästman över hur det ska finansieras. Är det BARA jag som tycker att det är helt sjukt att ens bröllop förvandlas till något som man träter över för att man är så stressad finansiellt? Ska inte det viktigaste i det hela vara det faktum att man faktiskt gifter sig? Vilket ju i sig själv är princip gratis. Hur kan en så fin sak som att lova varandra ett delat liv bli reducerat till en fråga om vita limos, våndan av att hitta klänningar till åtta brudtärnor & hur i helsike man ska ha råd att hosta upp 20.000 kronor för en bröllopsfotograf?!
Kommentarer
Svar:
Vill man spendera en massa pengar så absolut fine, alla bestämmer ju över vad de själva tycker känns viktigt (själv lägger jag hellre de pengarna på resor & ett eget hur i framtiden)! Men att den finansiella biten överskuggar glädjen över att dela sitt liv tillsammans med sin partner, då tycker jag att det är något skevt i förhållandet.
Ida
Svar:
Åh, ibland önskar jag verkligen att vi gjort så också - bara oss två & de vittnen vi behövt. Nu blir det ju inget jättebröllop i & för sig, cirka 30-40 pers, men det tar ändå tid! Speciellt som jag verkligen inte vill att det ska dra iväg en massa BARA för att det är ett bröllop. Har fixat så många fester genom åren att jag vet vad det kostar att fixa middagar för stora sällskap & så fort man säger bröllop prissätts allt helt åt helsike! Vill inte vara del av den industrin. För mig är det viktigast att vi blir gifta, inte att det ser dyrt ut.
Ida
Svar:
Nej vad fint, 20 år! Grattis!
När det kommer till vårt bröllop så kommer det ju med ett par stora poster som vi inte kan göra något åt - flygbiljetter till Sverige kan vi ju liksom inte ignorera att köpa. :) Men jag kommer INTE att lägga ut någon fantasisumma för en klänning jag kommer att ha på mig en gång - då känns det vettigare att lägga mer pengar på en bra kostym åt Paul. Samt en minnesvärd bröllopsresa, den biten ser jag verkligen fram emot att få planera - när det bara är Paul & jag att ta hänsyn till. Inte 45 gäster. :)
Ida
Trackback
