MsBree

Herregud vad vi saknat våra små kissekatter. Så där så att vi helt patetiskt satt & pratade om dem över middagar medan vi var borta. Det allra mest hjärtevärmande är att de är så uppenbart glada över att vi är tillbaka - vi har liksom var sin liten skugga som följer oss kring huset. Det som inte känns fullt lika bra är att Digby har veterinärtid imorgon för kastrering... Känner mig SÅ himla elak som dyker upp & kramas i 24 timmar & sen bara lämnar bort honom för en rätt taskig operation. Lite, "men hjärtat, det där var jättetrevligt - men jag tycker inte SÅ mycket om dig, så nu blir det tillbaka till den VÄLDIGT bistra verkligheten!".