MsBree

I morse packade jag in det minsta fluffet i hans transportbur, tog en taxi till veterinären & lämnade honom där för kastrering & chippning. FY så hemsk jag kände mig, som världens svikare! Jag vet ju att det måste göras, kastreringen för att vi köpt honom som sällskapskatt (& för att vi inte känner oss så sugna på kattkisssprayade väggar & möbler) & chippningen för att det är av absolut nödtvång om vi ska transportera honom ut ur Canada en vacker dag. MEN... de där stora blå ögonen som tittade på mig genom väskan när han bars bort & det lilla lilla ledsna R2D2-pipet han gav ifrån sig precis innan de svängde runt hörnet... AJ! Det kändes lite som om jag sålt mitt barn till lägstbjudande.