MsBree

Jo, hindersprövningen - herregud vilken historia! Det började med att det kontor i Luleå som vi skulle till var stängt, sen i februari... Så där stod vi & bara "Jaha & vart ska vi nu då?". Som tur var kom en liten tant förbi, tog oss i handen & lotsade oss hela vägen till den nya lokalen - TACK för den du okända lilla tant med knallrött hår. Väl på Skatteverket insåg vi att denna myndighet slagits ihop med Arbetsförmedlingen OCH Försäkringskassan. Men ni kan ju gissa hur mycket folk som var där.

 

Någon timme senare plingade i alla fall vårt könummer upp & vi kunde knata bort till Kerstin, en väldigt snäll Skatteverket tant men utan vidare koll. Hela tiden var hon tvungen att be sin kollega om hjälp & efter många pekpinnar fick hon fram att vår ansökan inte var godkänd. Här höll jag på att få en blodpropp. Kerstin blev uppmanad att ringa vår kontaktperson i Stockholm som förklarade att ansökan inte kunde godkännas om inte Kerstin var beredd att verifiera att alla ansökningspapper var äkta. Att hitta "Original dokument" stämpeln tog sin lilla tid, ytterligare tid gick åt att förklara att Ontario har större befolkning än Sverige så att "nej, det gick inte att få äktenskapsregistret personligt undertecknat av ansvarig person" & mest tid tog det att faxa alla dokumenten till Stockholm eftersom Kerstin inte var så haj på faxmaskinen. Efter ytterligare en massa väntande var så äntligen papperen klara & Kerstin vinkade glatt hejdå. Tack & lov kollade jag igenom papperen innan jag gav upp min stol - det saknades både stämpel & underteckning. Det är här det blir riktigt underligt, för ingen av personalen visste om det faktiskt behövdes en verifikation från deras sida... Tydligen var vi de enda par de någonsin skrivit ut en hindersprövning för (?!)... Så de fick ringa till Berit på kontoret i Kiruna & fråga henne (så mycket folk som gifter sig på ishotellet så att Skatteverket har ett specialdeal med hotellet). Berit förklarade att det behövdes en rund stämpel (5 minuters letande till) samt en underskrift. Vi skiljdes från Kerstin med följande glada utrop från henne "Oj så roligt det här var, jag lärde mig något nytt idag!".

 

Um... himla kul, tog oss ju bara 2.5 timme att komma till det stadiet... MEN, vi har pappret & jag kan andas ut!