Crying again...
"Nu hoppas jag i alla fall att det här innebär att han är ute ur mitt liv permanent."
Fel.
I mina mail med handledare två, alltså den snälla, fick jag höra att min ex-handledare förkunnat att han inte gett mig tillåtelse att uppgradera Mac:en med mer minne - något Paul gjort eftersom den inte riktigt orkade med mina modeller. Vi tog därför ut det minnet & återinsatte det minne som kommer med den modellen, så att jag lämnade tillbaka den i originalskick. Fast så visare det sig ju naturligtivs att min ex-handledare köpt ett minne någon stans mitt i mellan det minne som datorn nu har & det högre minne som jag arbetade med... Bara det att han aldrig gav mig kvittot, så det hade jag ju ingen aning om. Nu har han mailat kretti & pletti & förkunnat att jag är oprofessionel & att han ger mig fram till klockan 10 idag att återbörda orginalminnet eller så kommer han att köpa ett nytt men skicka räkningen till mig.
JAG ORKAR INTE. Ringde till Paul & bara grät hysteriskt. Jag vill inte ha något mer med den här människan att göra, men det är som om att försöka bli av med ett tjockt kvävande rökmoln utan att kunna öppna ett endaste fönster för att vädra ut.
Uppdatering: En massa mail senare, som bara blev värre & värre för varje steg, så klev äntligen min andra handledare in & bara "Jag betalar för minnerna, kan du sluta nu?". Jag tänker inte säga att jag hoppas att allt är löst, men jag hoppas att min ex handledare inte kan komma på ytterligare hemskheter åtminstone för idag. Det hade varit trevligt att kunna torka tårarna & åka ut till stugan & vila upp själen lite.
Kommentarer
Svar:
Det ar en miljon vandor fram & tillbaka & inget jag orkar dra pa bloggen, men jobbmassigt har mitt liv varit valdigt jobbigt de senaste aren. Nu kande jag antligen lite ork igen, men sa slapper han inte taget & slutar trakassera. Sa himla tungt.
Ida
Svar:
Vad trakigt att hora att du ocksa haft problem, man mar ju sa daligt nar den person som ar dar for att vagleda en verkar gora allt de kan for att ens liv ska bli samre! Sjalv kanner jag att jag kommit till en brytpunkt, jag maste gora nagot at det hela for jag mar helt enkelt for daligt for att latsas som om allt ar bra.
& jag haller delvis med - detaljer tar tid & ork, men i mitt fall har de aven gett mycket gladje. Nu har jag i alla fall beslutat att jag inte kommer att gora tartan & brudbuketten sjalv - sa det frigor mycket tid dagarna fore brollopet & det kanns valdigt skont. Kommer ju ha manga langvaga vanner dar & det kanns battre att fokusera min tid pa dem & inte pa att baka tartbottnar!
Ida
Trackback
