Mer bröllopsbilder!
Jag kan inte hålla mig, vi kör lite bröllopsbilder redan nu & sen lägger jag upp de sista på vår tre-månaders dag! Ximena hade tagit mer än 150 bilder på oss & lagt ner tid på att fixa till alla i photoshop, vilket jobb! Dessutom hade de valt ut de bästa bilderna & tryckt ett bröllopsalbum åt oss som present. Så otroligt fint, jag blev helt tårögd.
Oki, till bröllopet! Äntligen fick jag en bra bild på våra musiker! Magnus, Adam & Annabelle - utan dem hade ceremonin inte känts på långa vägar lika personlig. Det är verkligen ett tips jag kan ge, har ni familj/vänner som kan spela eller sjunga så försök få med dem på ett hörn!
Elsa var ju bara söt som socker, så jag måste lägga till en bild på henne. Åh hon är så gullig att jag får värsta Elsa-saknaden!
Magnus läste en bit ur bibeln & klarade sig hur bra som helst fastän jag vet att han var nervös. Lite roligt här, jag la upp ett par av de här bilderna på det bröllopsforum där jag hängt & just det här kortet har fått hur många kommentarer som helst. Alla de gifta/förlovade damerna verkar ha utvecklat ett crush på min "Viking little brother"!
Annabelle på gitarr, hon var verkligen helt fantastisk - tror aldrig att Älvsby kyrka har rockat så som vad den gjorde på vårt bröllop!
Paul är på väg att börja gråta...
Jag är på väg att börja gråta:
Fast vi hade skrattat bara sekunden innan, det här med att få på en annan person en vigselring... Inte alltid så lätt! Speciellt inte om sagda person klämt handen i bildörren bara dagen innan!
& så gick alla ut ur kyrkan & småsyskonen betedde sig så som småsyskon gör!
& sen blev det ringspan, för det måste man göra på bröllop! Farmor var intresserad:
& Fredrik, ja han var jätteintresserad!
& sen vet ni ju hur det - vi snodde Elsa & lekte familjefoto!
Nästan tre månader sen nu & jag måste säga att tiden verkligen läker sår. Allt det där som kändes sårande & rått efteråt har tagit ett stort steg tillbaka & nu kan jag titta på bilderna & fokusera på allt det som jag är glad & tacksam för! Det känns så skönt, för för ett litet tag kändes som om jag skulle vara besviken för alltid.
Kommentarer
Trackback
