MsBree

När Paul & jag började prata om själva vigsel-ceremonin var vi snabbt klara med att vi INTE ville följa nordamerikansk tradition med pappa ledande mig nedför kyrkgången. Det hade känts så himla märkligt & krystat från ett personligt perspektiv & sen så hade det faktiskt känts lite jävligt att bli överräckt. Som om jag vore en ko eller annat kreatur. Så att gå in tillsammans var för oss något helt självklart, för att visa att vi är jämlika & att vi båda gick in i vårt äktenskap med glädje. Det är ju inte så att jag började gasta om jämlikhet under de bröllop vi varit på här i Kanada, där bruden i samtliga fall överräckts av sin far, men för oss hade det känts något helt otroligt onaturligt. Att gå in tillsammans var däremot helt perfekt & bara så skönt - att få se Paul innan, hålla hand med honom nedför hela gången & gemensamt småfnittra åt hur Elsa långsamt drog åt höger. Sötnos!