Hanging in thin air...

Jag har ingen riktig bucket list, ingen liten bok någonstans med 100 nedtecknade saker som jag vill ha gjort i livet. Känns som om man måste vara lite mer organiserad för att faktiskt sätta sig ner & komma på 100 saker som känns nog viktiga! Organiserad eller redan på begränsad tid... Eftersom jag är mer av en "hakuna matata" typ som tar saker lite så där som de kommer blir det ofta så att jag gör saker & sen i efterhand fogar in dem på någon slags mental lista av "Jo men hade jag en bucket list så hade ju den här aktiviteten lätt kvalat in". Igår var det absolut en sån dag, CN Towers Edge Walk klättrade in någon stans efter "Klättra Kebnekaise" & "Göra Fjällräven Classic". Hm... & efter "leda egna sport rutter" får jag väl infoga också. Gårdagen var helt klart en kick, men det blir inte riktigt samma när man dels inte behöver jobba för det eller känner att något kan skita sig. Men en kick, absolut... Det blir ju lätt så när man hänger ett par hundra meter över marken.
Speciellt när man släppte repet! Herregud vilken mental trygghet den där lilla repstumpen gav. Jag fattade ju att det inte spelade någon roll egentligen om jag höll i den eller inte, men för psyket hjälpte det att ha något att hålla fast i. Det är kanske en klätterskada? Släpper man greppet om allt när man är ute & klättrar så blir det ju lätt pannkaka av det hela & en själv i värsta fall, så jag antar att jag liksom är tränad till att hålla i för kung & fosterland. Fixade att släppa greppet nog länge för ett par foton eller två, men resten av tiden var det jag & repet.
En sista liten reflektion från gårdagens äventyr... Jag kan ju tycka att de kunnat förse mig med en overall som inte var lika fullt töntkort! Capribyxor kan sluta på vaden, men en overall? Snacka om att det såg ut som om jag väntade på högvatten innan jag lyckades få tag i mina egna byxor så att jag kunde dra ner åtminstone dem till skorna!

Kommentarer
Postat av: Alex

oh herregud de där hade jag aldrig klarat av! Killas i hela kroppen bara av att se bilderna.

Svar: Det var lite ångest på vägen dit ja... Typ "Men alltså, varför Ida... Du är nygift & lycklig & behöver inte bevisa något för någon & du tänker hänga dig ut i ett rep från +300 meters höjd?!". Men så vann den lilla äventyraren i mig & när jag väl var där uppe så var det inte lika mycket ångest som jag trodde att det skulle vara. Jag som brukade vara så där höjdrädd så att jag blev paralyserad av skräck!
Ida

2013-09-18 @ 22:11:05
URL: http://www.swedeoncrete.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0