MsBree

Minns hur orolig jag var när Digby skulle göra entré, för snart 2 år sedan. Var livrädd för att Mammut skulle avsky sin lillebror, bli introvert & kissa i skor & sånt. Så här med facit i hand är det det bästa kattbeslut vi någonsin tagit. Visst, ibland slåss de så att stickor & strån ryker & jag får städa hela huset igen fastän jag alldeles nyss gjorde det, men större delen av tiden är de de mysigaste av vänner. Mumin som brukade vara hemskt klängig har även blivit så mycket lättare att lämna ensam. Numera är det OK om vi åker iväg över dagen & till & med natten - så skönt att komma hem till en nöjd katt istället för en som är närmast helt desperat uttorkad på kärlek. Sen är det ju det här med söthetsfaktorn... när de håller på så här är de så söta ihop att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen!