MsBree

Katterna satt som vanligt med vid dagens trädgårdsmiddag & allt var lugnt & stilla. Tills självmordsekorren nummer ett dök upp på scen. Det galna lilla kreaturet bestämde sig nämligen för att gena mellan katterna, som satt cirkus en meter ifrån varandra... Totalt kaos i trädgården & ett par som gick förbi på gatan stannade upp & bara dog av skratt. Det gjorde vi också - det var liksom bara så roligt att se dem jaga i en pyttig synkroniserad flock (här vill jag tillägga att vi var helt säkra på att de inte skulle ta ekorren eftersom den sprang på rätt sida av deras linor). I vilket fall, ekorren flydde tillslut upp i ett träd & vi trodde att ordningen var återställd. Icke. Visade sig nämligen att ekorren i all villervalla tappat sin nöt precis framför katterna & den nöten, det var det tydligen värt att riskera liv & lem för. Så fem minuter senare upprepades hela cirkusen, bara med skillnaden att ekorridioten den här gången sprang på fel sida av linorna - så innan Paul hann rusa över hade Digby hunnit få in en smäll med tassen. Nu klarade sig ju ekorren oskadd, men Digby... Jag tror på riktigt att katten kanske aldrig kommer att komma över all denna spänning. I skrivandets stund har det gått mer än en timme sedan han återbördades till huset & vår lilla kisse, som aldrig tidigare har visat intresse för att vara utomhus, sitter nu vid dörren ut mot trädgården & KLAGAR BITTERT över orättvisan i att han inte får vara ute & jaga. Hur det gick med nöten? Mindre än två minuter efter att vi burit in katterna (till högljudda protester) studsade vår alldeles egna kamikaze-ekorre glatt över gräsmattan & fiskade upp den. Nutty!