Night scare...
Det bidde inte så mycket av den här dagen, Tor var nämligen rätt kinkig under natten & lagom tills att jag somnat in någon gång vid 4-5 i morse gick hans andningsalarm igång. Visade sig att det bara halkat åt sidan, så det var aldrig någon verklig fara men PANIKEN. Herrehjälp vad högt hjärtat åkte upp i bröstet & sen vägrade det liksom att lägga sig tillrätta i bröstkorgen igen. Så jag var vaken till klockan 11, då jag tillslut bara tippade omkull i någon form av medvetslös dimma fram till halv två på eftermiddagen. Falskalarm till trots, lever så mycket hellre med ett par nätter i den här stilen än att lägga honom utan alarmet... För då ligger jag där helt stirrigt & glor mot spjälsängen & önskar att Paul ska andas tystare, helst ljudlöst, så att jag kan höra Tors små pipiga andetag & suckar. Den här oron som kommer med de små liven... hade aldrig förstått innan ur stark den är!
Kommentarer
Postat av: trillingnöten
Fy vad läskigt o skrämmande, men skönt att der iaf bara var falskt!! Någon sa en gång att så snart man får barn är det som om man lever med hjärtat utanpå kroppen. Och det är så sant!
Svar:
Ida
Postat av: Linnéa i Colorado
Fy vad laksigt!! Jag har hort att de ofta kranglar.. men samtidigt ar det ju battre att det gar av for ofta an att det gar av for sallan.
Svar:
Ida
Trackback
