MsBree

Snön lyser inte vit på taken & dessvärre är det inte bara tomten som är vaken. Tor & jag har nämligen hängt här i soffan i två härliga timmar, från kvart över fem, & jag kan inte begripa hur en sån liten varelse kan vara SÅ pigg. Det är liksom helt orimligt - jag menar, katterna är ju utslagna & de är ju ändå nattdjur! Det värsta är nog ändå att det lilla terrorknytet då & då sover räv. Han verkar vara helt utslagen, hoppet väcks hos mamman, jag smyger ner honom i hans säng, löper bort till min sida av madrassen, lägger mig ner & ber om tystnad. Inledningvis hörs inget, för en minut eller två förleds jag till att tro att allt gått vägen, sen kommer det - ett första litet knyst. Jag håller andan... Kanske, kanske, att det är falsklarm & han kommer somna om? Det kommer ett ynk, sen två, mitt hopp sjunker, så blir det tyst en minut igen & jag mitt arma fån börjar drömma om sömnens land igen. Det är då han sätter spiken i kistan & gör det klart att här, här ska det INTE sovas. Så jag vacklar upp & förflyttar den lilla sadisten samt mig själv till soffan för ytterligare en vända i det fruktlösa spelet "Få Tor att sova" & han ligger åter igen i mina armar & ler ett litet tandlöst gas-leende & på något sätt gör det det hela uthärdligt.