Prodromal labour...

Så det verkar som om jag kammat hem en riktig jack pot så här på slutet av graviditeten, det som här kallas för "prodromal labour". I korta drag innebär det att kroppen bestämmer sig för att det är dags för förlossning & sätter igång det hela så som det är tänkt - bara det att babyns ställning inte är optimal, så inget händer. Du öppnar dig inte, babyn sjunker inte nedåt... nada. Däremot åker du på riktiga värkar som håller i sig tills dess att livmodern blir trött & lägger ned projektet för ett litet tag. Tydligen är det hela hormonstyrt & saker kickar därför ofta igång på kvällen & fortsätter sedan genom natten för att avta mot morgonkvisten. Du får alltså noll sömn under natten & motivationen sipprar sakta ut i rännstenen. Åh vad jag önskar att någon hade talat om att det här var en möjlighet innan jag drabbades själv! Allt peppigt under föräldrakursen byggde ju på att värkar = baby, men när det inte blir så... hur håller du då uppe motivationen?
 
Imorgon ska vi till barnmorskan & då hoppas jag på att Baby C åtminstone ska vara i en bättre position. Hän ligger med huvudet nedåt & ansiktet åt rätt håll, men på -2 cm, vilket innebär att huvudet inte är tillräckligt långt ned för att svara på värkarbetet. Därav allt lidande utan en baby att visa upp som resultat... För att vara ärlig - fy för in i helvete för detta. Värkarna klarar jag av, men att inte veta hur länge jag ska behöva ha det så här är sjukt jobbigt. Så som det har varit idag har jag haft värkar med 5-8 minuters mellanrum mest hela dagen sedan klockan fyra men det tar sig liksom aldrig vidare till att bli så pass regelbundna att jag vågar tro att det faktiskt kan bli baby. Har gråtit av trötthet & frustration två gånger idag för det här, inte för själva värkarna!
2014-12-05 @ 03:12:00 Tor Permalink

Kommentarer
Postat av: Malin C

Fy SÖREN vad jag lider med dig!
Men all denna frustration och värkar som känns som att de är förgäves kommer att gynna dig vid förlossningen. Du kommer vara så stark och glad att vara vid målet att kraften blir enorm! Snart, snart är du där och allt detta elände (som man får tycka att det är) är över.
Heja dig!!

2014-12-05 @ 04:19:20
URL: http://mclapper.blogspot.se/
Postat av: Camilla

Åh vännen! Jag lider med dig! Jag har med alla tre haft långdragna latensfaser med ville började det på söndag kväll och han kom ut på onsdag 23.50.... Två kvällar åkte vi in och fick värkarbetet stoppat så jag kunde få vila. Men det var barare Ville jag tog tabletter för att stoppa upp värkarbetet.
De andra gångerna nöjde jag mig med den startade värktabletter och sömntabletter.

Men vi finns här och peppar dig, jag finns även på fb om du vill klaga av dig där..
Kram ❤️

Svar: Är så tacksam för att du varit med om samma sak & delade med dig här när jag behövde det som mest. Trodde på riktigt att jag var knäpp som gick igenom vad jag var säker på var värkar, men som inte ledde någonstanns.
Ida

2014-12-05 @ 07:37:08
Postat av: Jo

Kära vän! Hoppas liten snart och snabbt bestämmer sig för att samarbeta och komma ut NU.

Stor kram!

2014-12-05 @ 13:48:51
Postat av: Alex

åh vad de låter vidrigt jobbigt! Hoppas du snart får skriva inlägget om att lilla C kommit ut

2014-12-05 @ 18:16:02
URL: http://www.swedeoncrete.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0