Tor & katterna...
Nu har det ju bara gått en vecka sedan Tor föddes & vi kom hem med honom, men så här långt måste jag säga att katterna varit helt fantastiska. Dels har de lämnat utrymme som jag inte trodde var möjligt - de har varit med oss, men inte KRÄVT uppmärksamhet. Digby brukar ju få en massa små svartsjukeutbrott på Paul, men han har varit så duktig & inte pipit uppfodrande en enda gång. Sen har vi den där hemska morgonen när brandmännen kom inrusande i huset... Känns ju som om de flesta katter tagit upp permanent boende på vinden & aldrig visat en tass i hallen igen. Inte Mammut & Digby inte. Nej, de kom springande till MIG - det ylande, skakande, vraket. Sen satt de som klistrade vid min sida genom hela pärsen fram tills dess att vi åkte iväg med ambulansen. Jag blir helt lipig bara av att tänka på det. Kändes verkligen som om de visste att jag behövde dem just då! Idag tog Mammut ännu ett stort steg, han bestämde sig för att Tor var gosvänlig.
Han började lite tveksamt med baby-belly massage, men bestämde sig rätt snart för att Tor var en helt OK mys-kompis. Så det slutade med att Paul satt med två nöjda, varma, små knyten i sina armar.
Alltså, jag vet att de är mina & att jag är opartisk så att det visslar om det - men sötdöden i kvadrat!
Kommentarer
Postat av: Alex
åh så fina dom är! Klart dom känner att mamma behöver deras stöd <3 Våra katter har verkligen inte varit sådär intresserade av Bella! Dom hemma i Gr accepterar henne bra nu och dom i Sv springer så fort dom ser henne. Trotts att hon är väldigt duktig på att klappa snällt och aldrig drar i pälsen eller något sånt.
Svar:
Ida
Postat av: Alex
Hehe kusinen har också en katt. Lille Nisse han är där emot intresserad av mini pojkarna fast blir jätterädd när dom piper =P Och han följer gärna efter Bella runt i lägenheten när vi hälsar på. Underbara små djur dom är <3
Svar:
Ida
Trackback