MsBree

Mammut är ungefär lika kontaktbar. Annars var det vid halv sex i morse, då var båda små liv ytterst vakna. De började med att slåss i hallen utanför vårt sovrum. Digby PIIIIPER när han slåss, så det gick inte att missa vad som hände där ute - men det gick i alla fall att försöka ignorera. Dra kudden över huvudet & låtsas att allt snart skulle vara frid & fröjd igen. Sen trappade de upp bråket till att inkludera "springa runt & jaga varandra & försöka dra lös så mycket päls från varandra som möjligt så att människorna måste städa igen fastän de gjorde det för mindre än 12 timmar sen". När det inte heller fick önskvärd effekt (som jag gissar på är att Paul får nog & sprejar dem med vattensprutan?) bestämde de sig för att förlägga en katt-autoban till vårt sovrum. Så in i sovrummet, upp i sängen, springa över sömndruckna människor i 50-knyck i timmen (vilket jag googlat är max speed på huskatt), DUNS ned på golvet & så upprepa. De väger ju inte så där jättemycket våra två små, 5.5 & 4.5 kilo, men när man applicerar en himla massa fart på det hela & små tassar dundrar rakt in i sömnmjukt hull... ja då känns det! Så nu sitter jag här i soffan & har varit vaken i en himla massa timmar redan & hade det inte varit för att jag inte har en . mellan mina två femmor så hade jag ta mig tusan varit frestad att springa över dem jag med, för att ge igen lite! Men kattmos är en väldigt dålig start på fredagsmys, så jag håller mig till att trasha dem här på bloggen istället!