MsBree

Vaknade av att solen sken in i sovrummet & av liten katt-tass som petade på ungefär allt som man inte får peta på/saker som ger i från sig ljud. Famlade efter telefonen för att se vad klockan var, kvart över 7. Precis på väg att lägga bort mobilen när min "Sverige nyhetsapp" blinkar till, guld till svenska damstafettlaget. Jag skrek. Det var ett sånt där hockevrål som papporna i kvarteret gav ifrån sig när man var liten & Sverige gjorde mål i någon viktig match. Ett sånt där vrål som liksom klingade mellan husen, så att vem som helst som var ute & gjorde oviktiga saker visste att nu, nu har det gått bra för Sverige. Bredvid mig väcktes stackars Paul från sin dvala - men hjärtflimmrande make till trots, jag var så där själaglad att jag bara kastade mig runt på min sida av sängen i euforisk sverigeglädje. Högläste från Aftonbladet till Paul som försökte komma i kapp mentalt i varför hans morgonsömn avbrutits så totalt & abrupt. Aaaah... underbart start på denna långhelg!

 

EDIT: Nu har vi tittat på slutsträckan av loppet på viasat, Paul höll på att skratta ihjäl sig åt kommentatorerna eftersom de skrek "Oj, Oj, Oj" så många gånger. Enligt Paul är "oj" det allra vanligaste svenska ordet. Till & med vanligare än "jaha" & "nähä" & de sistnämnda använder han ändå för att identifiera svenskar på när jag inte är i närheten & kan konfirmera att det är svenska han hör. Men... OJ så spännande det var, OJ vad Kalla imponerade &  OJ vad glad jag är!