MsBree

Ni kommer ihåg den vidriga tv-serien "Rädda Joppe, död eller levande"? Hur den bleka lilla ungen hela tiden slarvade bort Joppe & hur mamman & grannen/bonuspappan sedan fick jobba stenhårt för att få tillbaka kanske det fulaste mjukisdjur som tillverkats i världshistorien av mjukisdjur... Well, jag har kommit fram till att jag känner mig VÄLDIGT mycket som föräldrarna i Rädda Joppe. Digby som älskar Hedvig något helt otroligt mycket (han kan leka med henne i timmar) har börjat peta in henne under en byrå i hallen. Tydligen är det jätteviktigt att göra detta, trots att det sen innebär att han: 1) inte kan få ut henne, 2) han blir helt olycklig & "gråter" ut sin saknad. Istället för att bara "tuff luck, live and learn" finner jag mig själv springandes in & ut i hallen som någon annan idiot. Tänker hela tiden att "nu är det sista gången", men så tittar de där stora ögonen på mig & så kan jag inte hålla emot...