Det här med dåligt samvete...
I mellandagarna fick min vän Megha helt hastigt & lustigt en liten katt. Hon hade skrivit upp sig som support-hem för katter som behöver en tillfällig bostad & blev med typ 45 minuters varsel fostermamma åt en liten svartvit honkatt som nu går under namnet Lily. Lily kom från en lägenhet på cirka 70 kvm som inte bara hyste Lily & hennes ägare utan även 119 andra katter. HUNDRANITTON... Alltså, man undrar ju om stället någonsin kommer att gå att sanera till beboelighet? Anyway, Lily är av förklarliga skäl inte den mest sociala varelse på denna jord. Hon kommer ut & leker, annars trycker hon mest under Meghas säng. Nu är den stora frågan, vad ska Megha göra? Ska hon låta organisationen jobba vidare på att hitta ett permanent hem åt Lily eller ska hon adoptera henne själv? Megha har alltid drömt om en katt som är typ som Mammut - så Lily är långt från den drömmen. Samtidigt är hon själv adopterad & känner sig hemsk om hon lämnar bort Lily bara för att hon kommer med lite bagage. Urgh - väldigt tufft beslut & det är svårt bara att komma med råd. Fast måste jag säga något definitivt så är det väl det att det finns himla många bra anledningar till att skaffa ett husdjur, men dåligt samvete är väl kanske inte det som direkt toppar listan.
Kommentarer
Postat av: Jo
Ok, 1. ÄLSKADE nysningsbilderna =D
2. Jag förstår hur hon tänker kring det dåliga samvetet men om hon inte behåller katten så kommer ju någon annan att ta hand om den. Sedan är det väl lättare att fortsätta att vara jourhem om hon inte redan har ett eget djur? Så hon kommer ju kunna hjälpa ännu fler genom att faktiskt låta någon annan få Lily.
Hoppas att mitt resonemang hjälper.
Kram!
Svar:
Ida
Postat av: Jo
Precis!
Trackback