MsBree

Vi har vinkat av farmor på flygplatsen... Det kändes helt hemskt, vi ville ju ha henne här ännu längre! Dessutom ångrar jag så himla mycket att vi inte bokade hennes hemresa via Köpenhamn. Vi reste ju in den vägen & det gick så bra, nu reser hon själv tillbaka genom New York & jag tyckte vi fick så dåligt bemötande på flygplatsen. Inte alls vad jag hoppats på... Vi hade ju blivit lovad assistans, men vad ingen talat om för oss var att assistansen vägrar bemöda sig med väskor. Eh... Hur ska en 85-årig person som beviljats rullstol kunna dra sitt eget bagage genom den amerikanska imigrationen & hela vägen till andra sidan?! Efter att Paul bråkat lite extra med flygplatspersonalen fick vi tag på en bagagebärare som var villig att ta farmors väskor genom hela proceduren, mot en avgift så klart med det fick det vara värt. Det är mer principen som kändes så fel... att de garanterar hjälp men sen inte talar om något så viktigt innan man står där helt hjälplös. Neej, nu hoppas jag att allt går vägen någorlunda så att farmor inte helt får avsmak för resor. Vi hoppas ju att hon ska vilja komma tillbaka hit någon annan gång, men det hänger ju mycket på hur det går nu. Så har ni en tumme ni kan hålla för fammo, snälla håll den!