Baby C has attitude!
Idag var det dags för mitt anatomi-ultraljud. Har varit lite nervös för det & hoppats febrilt på den snälla teknikern (Robin) & inte östblockstanten som skrämde ihjäl mig, så lyckan var total när Robin ropade upp mitt namn. Verkligen en HELT annan upplevelse: snäll, rolig & mån om en. Det första hon gjorde var att visa hjärtat när hon väl hittat det & även om jag känt babyn precis innan var det så skönt att se. Sen fick vi kämpa, Baby C kände inte alls för att vara med på bild. Ja, ryggraden & så kunde hän ju inte dölja, men benen i kors & båda händerna knutna. Det guppades runt med ultraljudspinnen på min mage något helt galet, men lilla Baby C kände inte ett dugg för att öppna upp händerna mer än för typ en halv sekund. Så det var ett himla jobb innan Robin tillslut hade bilder på alla fem fingrar på var hand. Mot slutet kunde hon inte få till en sista bra bild, så hon bad mig gå & kissa för om möjligt få det lilla livet att ändra position. Um, det första vi ser när ultraljudet är på igen - båda händerna utsträckta som för att beundra en felfritt lagd manikyr. Vi började skratta båda två, så mycket tid med att kämpa fram undermåliga bilder & nu när det väl var klart bjöd ättelägget på en perfekt vy! Den lilla turen till badrummet fick även Baby C att sära på benen lite, så Robin kunde se vad det blir - men jag fick titta bort under den biten. Vill ju att det ska vara en överraskning, men herrehjälp vad nyfiken jag var! Allra sist fick Paul komma in & han såg så där glad ut att jag var lite orolig för att överdelen av hans huvud skulle trilla av. Första gången han har fått vara med i alla fall på ett hörn & jag önskar verkligen att han hade kunnat få vara med vi de tidigare tillfällena! I vilket fall, Robin talade om att enligt vad hon kunde se så var allt perfekt - stängd ryggrad, alla kamrar på hjärtat & fem fingrar/tår på var lem. Sen får vi se vad läkaren säger när alla mätresultat väl är analyserade, men bara att veta att de här sakerna ser bra ut är en så stor lättnad!
Kommentarer
Svar:
Jag vill verkligen inte veta, mycket för att jag hoppas på en tjej & då hade det känts lite jobbigt att ha halva graviditeten kvar "bara för en pojke". Är säker på att det kommer att kvitta vad det än är när babyn väl är född, men just nu hade jag definitivt blivit besviken & då känner jag att det är bättre att inte veta. Men det var JÄTTESVÅRT att inte bara rulla tillbaka huvudet & smygkika!
Policy här, män pratar för mycket & utgör en säkerhetsrisk... Så dumt att jag knappt vet vad jag ska säga om det hela, men ställer man inte upp på det är det tack & adjö inget UL. Sista standard UL, dvs det vi hade igår, får männen dock komma in på slutet. Fast jag kan tänka mig att det är väldigt individuellt mellan de olika teknikerna hur mycket de visar då. Tanten jag hade förra gången hade nog inte alls brytt sig om att visa speciellt mycket eller svarat på några frågor medan Robin faktiskt tog sig tid för Paul med.
Ida
Svar:
Japp, teknikern bara "Er lilla baby ser till att jag får jobba - det är klart". När det gäller om männen får vara med eller inte, kan ju förstå om de ställer den typen av frågor men det har de aldrig gjort här. Det enda de sagt till mig som orsak är att män pratar för mycket & att de utgör en säkerhetsrisk för teknikern. Alltså, är det någon gång jag tänker att man INTE ställer till en barslagsmålsscen så är det väl ändå när man ska titta på sin lilla baby! Tycker att det är så diskriminerande - Annabelle fick tex vara med på alla UL med deras baby, så det här riktas enbart till män.
Ida
Svar:
Nej precis, det är så jag tänker också. Men nu, när det känns lagom roligt att vara gravid, vill jag inte veta. Känner hur ett "Pojke" lätt kunnat knocka orken ur mig i nuläget.
Nej jag vet, jättekonstigt & så orättvist & diskriminerande. Vi försökte protestera första gången, men då var det bara "Det är policy, ni kan hitta en annan klinik om ni inte vill följa den". Efter att ha kollat runt lite & inte hittat något annat ställe som tillät män var det liksom bara att svälja det pillet. Så himla trist, man är ju två om det ändå! Kvinnan känner ju babyn på ett helt annat sätt i & med sparkarna, så jag tycker i alla fall att männen ska inkluderas fullt ut på UL så att det också får känna hur mäktigt det hela är.
Ida
Trackback
