Ida & gungstolen, part I
För en herrans massa år sen, typ ungefär när Paul & jag börjat dejta, var vi hos hans föräldrar en helg. Minns hur hans mamma visade mig en gammal (då trasig) gungstol & förklarade att i den hade alla medlemmar i hennes familj vaggats i... ja men 150 år eller så, ni vet en lagom lång tidsrymd för att nordamerikaner ska få något vördnadsfullt i rösten. GAMMALT. Kändes väl mest lite obekvämt då, lite väl mycket hint hint för en 24 åring att ta, & sen dess har gungstolen inte figurerat i våra konversationer. Fram till för någon helg sedan då Paul frågade sin mamma om hans syster kanske skulle vilja ha en gungstol (en sån här) till deras baby. Han fick då förklarat för sig att det inte var en nödvändig present, deras lilla baby ska nämligen gungas i familjeklenoden. Paul blev väl lite ledsen på ögat, kände väl kanske lite som om vår baby armbågats ut i kylan - eller inte ens släpts in i farstun - så jag fick göra mitt bästa för att vara "peppande, förstående, fru". Fastän jag egentligen dansade polka av glädje inombords. För nackdelen med familjeklenoder är ju att du DÖR om du så mycket som viftar med en målarpensel åt arvegodsets håll. Så hade vi varit de som begåvats med sagda stol så hade jag varit fast med en brun pjäs med noll DIY potential. Eftersom jag 1) avskyr brunt 2) kommer från ett land där 150 år är typ nybyggt hade arvestolen enbart varit ett straff. Ett orättvist straff eftersom jag varit den som suttit fast med eländet, Paul har noll pappaledighet (Kanada kan ju låtsas att de är så mycket bättre än USA, men pappaledighet är inte något de anser nödvändigt) & hade följaktligen tillbringat ungefär 0% tid med att heltidsmata baby i sagda bruna stol. Istället är tanken att den här pjäsen ska bli något FINT.
Jag är mycket väl medveten om att brunare än så här, det kan det knappast bli, men sånt kan ju ändras! Speciellt när gungstolen i fråga inte är arvegods för fem öre, åtminstone inte enligt mig - sånt ska ju inte lämnas ut på stugaltaner i ett par år... Tack & lov har den i alla fall stått på den altan i stugan som har tak & är innätad, så fastän frisk luft inte har varit något sällsynt så har den varit skyddad från regn. Så ful må den vara, men stabil är den! Det första jag gjorde igår var att bända av den sällsynt fula sitsen. Verkligen... hur kan någon gilla brunt i denna utsträckning är mig obegripligt.
Precis som jag gissat på fanns det ingen sits under, rotting nöts ju lätt sönder - fast jag begriper inte riktigt varför inte hela sitsen togs bort... Så jag fick knata in & hämta en vass kniv & skära bort alltihop innan jag kunde ta tag i att rengöra stolen från år av pollen avlagringar. Väl renskrubbad till max fick den stå & torka i solen tills kvällen kom...
& sen kånkade jag in den & roade mig hejlöst i ett par timmar tillsammans med en färgbytta. Mer bilder kommer alltså, men jag lovar att den redan nu är betydligt mindre brun & väldigt mycket finare i mina ögon!
Kommentarer
Postat av: Jo
Så det här är alltså inte arvegodset utan bara en stol som hängde på altan i stugan?
Svar:
Ida
Postat av: Jo
Ska bli spännande att se resultatet =)
Tittade på Tangled (igen, den är så rolig =)) och vid ett tillfälle säger någon "overall it smells like the colour brown". Tyckte det var så roligt och så tänkte jag på dig och din aversion mot brunt och var tvungen att dela med mig =)
Svar:
Ida
Trackback
