MsBree

Idag klockar vi in 17 veckor - 23 kvar! Häromdagen stötte jag på två bekantas bekanta, en av dem visste att jag var gravid medan det var en nyhet för den andra. Reaktionen jag fick från kvinnan som inte visste om det "Men vart har du babyn om du är 4 månader?!". Antar alltså att det fortfarande inte syns så där jättemycket, men även om det inte står skrivet GRAVID över hela mig så är det ju liksom ingen tvekan om att så är fallet. Illamåendent var ju liksom en rätt given signal på hur det hela låg till & lägg sedan på trötthet & yttepyttesmå babysparkar (som jag känt i lite mer än en vecka nu) & jag hade fått vara bra jäkla dum (typ vegetabilisk) för att inte begripa att jag inte var med barn. Ändå läser jag gång efter gång om personer som gått igenom hela graviditeten utan att ha en aning om att de var gravida. Jag bara HUR?! Hur går detta att missa?! Ximena, Annabelles tjej, & jag pratade om det bara förra helgen & som hon sa "Men alltså... jag vaggar fram, märker de inte sånt?". Eh... har liksom inget bra svar, men kanske att de tror att de fått plötslig gikt? Fast sen är det ju det här med viktuppgången... tänker de bara att de ätit lite för mycket pizza? Illamående kan de ju inte gärna vara, men mensen & sparkarna - tänker de att de gått in i klimakteriet i förtid & att de kanske plockat upp en ovanligt livlig binnikemask? Alltså jag BEGRIPER inte. Klart att det går att "hitta skyll" för en eller ett par gravidåkommor/symptom, men en hel jäkla uppsjö? Nope, där känner jag att jag famlar i tomma intet. Ett är jag i alla fall säker på, de här personerna måste ju bara DÖ av spänning när de läser deckare. Hur dåligt skrivna de än är kan jag liksom aldrig tänka mig att de har en susning om vem som är mördaren. Klarar de inte av att lägga ihop de rätt logiska bevis som finns för en graviditet så ligger de inte direkt på Hercule Poirot nivå.