MsBree

I tisdags stötte vi på en person som bara "Nu har du ju börjar lägga på dig - MAGE!" & jag... jag visste liksom inte vad jag skulle säga annat än "Tja, jag är ju gravid". Fast den där meningen fastnade på något sätt & satt som en tagg hela dagen igår. Känner att jag har så dålig koll på om jag ligger till som jag ska & så fort jag börjar tänka i de här banorna börjar min OBs "Du måste tänka på att äta lite nyttigare" att mala i huvudet. Så igår hade jag ångest över nästan allt jag stoppade i munnen, men även för den 6-7 kilometers promenad jag var ute på. Åt jag för mycket/för lite, gick jag för långt i förhållande till antalet kalorier? Vanligtvis har jag ju koll, känner att jag har balans på energi intag vs output men nu känns det som om jag famlar i ett stort tomrum. Den enda personen som känns trygg, som vet vad som är OK, i den här situationen är min barnmorska - men henne ser jag inte förrän närmare mitten på juli... & innan dess måste jag träffa min OB en sista gång. Ser fram emot det något så där ofantligt lite. När jag väl träffade Paul på eftermiddagen får jag väl lov att erkänna att jag var rätt stissig & Paul bara "Men hur mycket har du gått upp från din startvikt - det är väl bara att vi googlar om du ligger rätt till?". Poäng där... har gått upp 2.5 kilo så här långt, så enligt Google så är det ingen katastrofal viktuppgång... men så ekar Dr. B´s ord i huvudet "Du får ju se till att vända det här, eller så lägger du på dig dubbla mot vad du ska" & jag ser framför mig hur jag Jabba the Hutt vaggar fram 60 kilo tyngre... Jävla gubbfan.