Barn & mat & mina tankar kring det...

Utöver utbytet här på bloggen har jag personlig kontakt i andra format med ett par av er bloggläsare & det är verkligen något jag tycker är väldigt trevligt & givande. Fick till exempel så många fina, kloka, ord sända till mig när jag var som allra mest ledsen för att jag aldrig trodde att det skulle bli baby här. I vilket fall, baserat på mitt förra inlägg fick jag i ett mail en fråga hur vi tänker kring barnuppfostran och mat. Tycker att det är en så pass relevant fråga att jag ville ta upp den här på bloggen - så får jag förhoppningsvis lite renspons från alla er som redan är mammor eller ni som bara känner för att tycka till. Mat är ju något som vi alla har en relation till så jag är intresserad av att höra allas åsikter!
 
I vilket fall - jag inser att jag för många har rätt strikta regler för vad jag äter & inte äter. Vilket jag är helt lugn med - däremot kan jag bli lite trött när folk tycker att jag är besvärlig med mat, för det tycker jag faktiskt inte att jag är. Det är ju inte så att jag dyker upp hemma hos någon jag blivit bjuden på middag hos & bara "Men potatiskroketter med bearnaisesås... BLÄ!". Sure, när det gäller den omedelbara familjen (farmor, mamma, pappa) kan jag väl vädra mina åsikter kring mat som jag anser är döden för ens artärer, men förrutom det håller jag tyst & äter allt det som bjuds (förutom sånt som är "fika klassat", då jag artigt tackar nej). Då tycker jag faktiskt att PAUL är en större bov i det potentiella "barnuppfostran och mat" dramat. För sätter du en tallrik med räkor framför Paul så får du den där högljuda BLÄ reaktionen & samma gäller för en rad andra matvaror. Sure, han har blivit bättre genom åren (det hjälper så bra att ibland bara nypa tag i hans lår under bordet för att påminna honom om att använda filtret mellan hjärnan & munnen*) men vi har haft ett par "matprat" för att hitta någonslags gemensam grund. Det här är vad vi har kommit fram till:
 
1) Vi kommer verkligen att försöka att hålla oss ifrån att säga att något är äckligt. Dels är det oartigt & dels känns det väldigt onödigt, i de flesta fall går det ju så enkelt att bara välja något annat
2) & på tal om att välja något annat, i fall att jag nu mest känner för att äta sallad till min köttbit så är ju det helt OK - så länge det finns både sallad & något med kolhydrater att välja på. Bara för att barn behöver mer energi innebär ju inte det att alla i familjen behöver sitta runt bordet med exakt samma saker på tallriken. Lite samma princip som att jag inte tar lika mycket mat som Paul eftersom jag de facto inte behöver lika många kalorier som vad han gör
3) Kakor & godis är inte något som någonsin kommer att vara bannlyst här i huset - mycket för att Paul då lagt sig ner & dött. Så jag tror inte att vårt barn kommer att göra någonslags revolt någon dag när hän konfronteras med andra godisätande barn
 
Det som jag verkligen vill vara noga på är dock att saker & ting sker inom rimliga gränser, jag anser nämligen att det är en direkt otjänst att ge ett barn fri tillgång till vad de än vill äta. Klart att det mycket lättare går ner fyra (!) bullar om ungen inte blir serverad något vettigt först. Min mamma hade en väldigt bra regel när jag var liten (som jag väl kan önska hade applicerats på fler av mina matvanor som barn) - plättar får du först när du ätit minst en skål soppa. Det måste helt enkelt finnas en balans i det hela - mutas ungen med ballerinakex i tid & otid känns det väl rätt självklart att middagen är rätt ointressant när den väl ställs på bordet. Klart att en ska få njuta av saker & ting också, men jag tycker att det blir fel när en hel måltid ersätts med skräp utan direkt näring. Så... det är lite av mina tankar så här på rak arm - nu hoppas jag få höra lite hur ni tänker i det hela!
 
* Oroa er icke, den här uppfostringsmetoden är något som jag planerar att reservera för äkta män & kommer inte att användas på lilla C.

Kommentarer
Postat av: Alex

låter sunt och vettigt tycker jag.

Svar: Vad bra att höra! Vill ju som sagt att vårt barn ska ha sunda värderingar kring mat & det går ju så lätt att planera - men svårare att genomföra. Så jag tänker att det är bra att stolpa lite tankar här på bloggen, så kan jag gå tillbaka sen & se hur saker & ting gått & om vi håller oss till det vi sagt!
Ida

2014-05-24 @ 22:16:15
URL: http://www.swedeoncrete.blogspot.com
Postat av: Trillingnöten

Just mat och sötsaker är nog det svåraste eftersom de så småningom får ett liv utanför familjen och hemmet som påverkar dem. Vi har försökt skapa ett nyttighetstänk hos vår dotter (och senare vår son också) med hemlagad mat så mycket det går. Ibland delivery food eller junk food i största allmänhet. Sånt är ju också gott. Vi har inget lördagsgodis, men äter en kaka då och då, nån glass, bakelse eller choklad. När det faller sig in. Ibland kan det ske 2-4 gånger på en vecka, ibland kanske en gång eller inte alls på nån vecka. För två år sen var hon på en "föreläsning" för barn om nyttig mat som hon fortfarande använder sig av! Go food (grön) Slow food (gul) och Woh food (röd). Maten klassas som grön, gul eller röd beroende på om de är nyttiga. Grönsaker och frukt är gröna t ex och kan ätas mycket av och ofta och gärna. Varje dag. SLow food är ost, pizza som man kan äta ibland och lite mindre av och rödklassad mat är sånt man ska undvika som läsk, godis, junk food etc. Bra för barn som inte kommer från hem med bra matkultur. Och vi försöker förklara varför man ska äta av olika saker som att man blir stark och frisk av nyttig mat. Andra saker får man gärna äta ibland, men skulle man äta det hela tiden skulle kroppen inte må så bra. Man blir trött och kanske sjukare och sånt. Vi försöker att inte lägga så stor vikt på att märka mat egentligen, men efter den där föreläsningen så har hon frågat massor. I alla fall. Nu är det lite jobbigt eftersom hon blivit lite besatt av sötsaker (har läst lite på internet om barn som blivit det) och pratar mycket om det och skulle kunna äta massor av kakor och sånt om hon hade tillgång till det...Hur gör man då? Pratar ofta om godis, kakor och bullar, hur gott det är. Många barn här äter ju glass varje dag, cupcakes serveras oftast på firande i skolan, och många gånger får barnen en bit godis som uppmuntran om de klarat av en uppgift i skolan?! De får så mycket sött hela tiden känns det som. Och då vill man ju inte spä på det hemma också! Jag vill ju hellre att vi äter nåt gott tillsammans än att hon ska äta massa cupcakes i skolan varje vecka...Ja, vad gör man?En evig fråga!

Svar: Oj, tänk att en föreläsning för så unga barn kan sitta i två år senare - önskar att vi kan hitta något liknande för vår lilla knatte. Klart att vi kan lära ut sunt tänkande själva, men en föreläsning som en dietist (?) med barninriktning håller i låter ju som en ren guldgruva!
& ajdå på skolan. Jag vet att vissa förskolor/skolor i sverige har total godsaksförbud & det kan jag väl själv känna är lite trist. Det var ju himla mysigt att få festa lös på lussebullar & varm choklad kring jul när man var liten & ett par ballerinakex i utflyktsmatsäcken på friluftsdagar var ett måste! Den glädjen tycker jag hör till barndommen, men det ska ju inte heller vara så att skolan tillåter så mycket snask att den i sin tur underminerar en förälders val att hålla en sundare livsstil. Väldigt svårt att veta hur man ska förhålla sig till den situationen - antar liksom att ni inte direkt vill vara föräldrarna som driver igenom ett godisförbud på skolan... känns väl som att det inte kommer att vara så där direkt jätte populärt.
Ida

2014-05-25 @ 02:54:52
URL: http://vilsnajollen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0