Ida & illamåendet...
Har fått ett par frågor om det här med graviditetsillamående, eller morning sickness som det kallas här, så jag tänker att det får bli ett eget inlägg. Känner inte att eländet direkt förtjänar ett eget inlägg... men nu har jag ju dragits med det i en & en halv månad så det känns lite skönt att för en gångs skull spy lite verbal galla!
För det första - morning sickness är ta mig tusan det mest missvisande namn någon någonsin kommit dragande med. I min enfald trodde jag verkligen att det skulle vara så, lite illamående på morgonen om jag hade otur. Så när jag började må som en räv 24/7 kring vecka 5 var det en chock utan dess like. Antalet tårar jag fällt över detta koncept... oj så många, för det tär så oerhört att må illa precis hela tiden. Att inte ha någon aptit & att aldrig kunna göra planer för att det inte finns någon ork & för att man känner sig rädd för att kräkas på någon totalt olämplig plats. Det kändes lite som om "vanliga" Ida åkte bort på semester & lämnade kvar en riktigt usel praoelev - en som bara tillbringar dagarna med att åka berg-och dalbana, dricka fulkir & äta gammal sushi. Ingenting fungerade längre här hemma, praoeleven kunde inte mata katterna eller tömma soporna eller ens laga middag. Så nu kanske det här konceptet med "Middag på IKEA" kommer i lite nytt ljus.
För att ni riktigt ska förstå hur vidrigt det här har varit så kan jag väl bjuda på en liten konversation Paul & jag hade en av de sämsta dagarna.
Moi (med skitpipig röst & liggandes i soffan som en hög dött kött) - I hate being pregnant... It is the anti-hobby of my life.
Paul - But honey, it's just temporary! You'll feel better soon!
Moi - You can't promise that.
Paul - No... but think about all the lovely things with having a baby, like we can name it!!!
Moi - Beelzebub.
Paul - What... No, wait, what?
Moi - That's the working name I'll vote for.
Paul - But we CAN'T call the child Beelzebub!!!
Moi - Why not, that's how I feel - like a pregnant Linda Blair.
Ja... & så har det varit fram tills i fredag. En glädjelös tillvaro utan något sött (bär har tex inte fungerat för att det var för sött) & utan något som luktat gott (schampoo med doft... döden) & med en röd plasthink som min bästa vän. MEN i fredags vände allt, för då hade jag min första läkarträff & när han såg att jag låg två kilo under min utgångsvikt (alltså, han kollade upp vilken vikt min husläkare noterat innan jag blev gravid) förklarade han att han inte gillade "utvecklingen". I princip sa han att mina reserver var för små för att ta en viktnedgång just nu, så han skrev ut tabletter mot illamåendet samt måltidsersättningar & sen dess har skutan vänt. Typ 180 grader. Jag kan känna att något fortfarande inte stämmer, men jag är inte längre ett vrak utan nu flyter jag på ytan & fungerar! Vi har kunnat gå på promenad varje dag den här helgen & jag har lagat mat också utan problem med stekos. Är ingen tablettfantast, men alltså... när jag fick pillerburken i handen på apoteket började jag grina av lättnad.
Så nu vet ni varför bloggen har varit lite lidande på sistonde, det är för att jag lidit mer än jag någonsin gjort tidigare. Vilket jag är oerhört tacksam för, känner att jag tagit det här med att ha en bra hälsa lite för självklart innan - men nu har jag en helt annat inställning till det hela. Varje dag som jag inte mår som en bakfull iller är en underbar dag!
Kommentarer
Svar:
Beelzebub Chvostek... stackars barn. Läkaren sa att han faktiskt var mest orolig för mig i det här läget, barnet tar det den behöver - men om det är tex kalcium så kommer det från mitt skelett om jag inte får i mig tillräckligt via maten. Vilket kan innebära att jag åker på benskörhet. Hade känts så där kul... Så tabletterna är något jag är HEMSKT glad för!
Ida
Svar:
Men eller hur! Sämsta namnet någonsin! Från sverige visste jag ju att man kunde må illa, men jag visste inte vad det kallades där så i mitt huvud var det bara morning sickness - så det tänkte jag att "det kan jag väl ta". Må lite illa på morgonen, kanske kräkas, & sen gå vidare med livet. Men nej. Precis som du var det konstant - så himla vidrigt att vakna mitt i natten & må så dåligt. Insåg ganska snabbt att mat det hjälpte lite, men mitt problem har varit att jag bara kunnat äta typ weetabix & mjölk. Det blir man inte så fet på - därav viktnedgången som fick min läkare att bli orolig & skriva ut tabletterna. Ligger fortfarande två kilo under utgångsvikten, så nu försöker jag äta ikapp lite - ska ju ligga två kilo över vid det här laget! Så jag känner mig lite stressad där om jag ska vara ärlig... men men, det kommer väl!
& jäklar vad sköna ni är som kan skratta åt Belzebub med mig! För där & då i soffan kände jag lite att "Nehej... nu vann jag worst mommy of the year innan den stackar ungen ens sett dagens ljus". :)
Ida
Svar:
Herregud... 6-8 gånger om dagen, gud så hemskt. Riktigt så jobbigt har inte jag haft det utan jag har kanske kräkts 3-4 dagar per vecka, men massa gånger varje gång. All tid därimellan har bara varit ett enda långt lidande - på rygg. Innan fredag blev jag sju resor mer illamående om jag satte mig upp... Helt vidrigt. Tabletterna har liksom gett mig livet tillbaka, det är som natt & dag. Så nu kan jag börja känna glädje igen, så där som jag kände första veckan. Har varit himla jobbigt att känna mig så... ja men trött på att vara gravid redan nu, speciellt som det här var något vi ville så mycket. Kände mig SÅ otacksam. Så det känns skönt att höra att du kände det lika dant!
Ida
Svar:
Hjälp... Det var ju det som var så psykiskt påfrestande - att det KUNDE bli bättre efter vecka 12, men det kunde lika gärna fortsätta till vecka 18 eller resten av graviditeten. Att inte ha ett datum att jobba mot för illamåendet var galet jobbigt kände jag, det var som om jag inte riktigt kunde förstå att det skulle ta slut någon gång, som om resten av livet skulle vara så här hemskt.
& jag fick höra att illamående betydde mindre risk för missfall - men det var liksom inte något jag riktigt klarade av att lägga in på pluskontot när det kändes som värst. För då var det mer bara "Men skjut mig så att det här djävulskapet tar slut".
Äta med jämna mellanrum är ett måste, även med tabletterna. Fast nu när jag har pillren måste jag inte ha mat PRECIS NU i den sekund jag blir hungrig. Utan det är OK att vänta typ en halvtimme tills maten är klar. Det gick inte innan tabletterna, då var dagen förstörd om inte maten var klar tills dess att hungern kom. Känns skönt med lite mer flexibilitet nu! Kram!
Ida
Svar:
Sorry, Joey tycker jag inte om. Däremot tror jag att vi kommer att avlägsna oss från Beelzebub i & med att jag börjar må bättre. Bra dagar pratar vi därför om Baby C - som ju passar oavsett vad det blir.
Ida
Trackback
