Min lilla sovkompis!
De här tabletterna jag tar mot illamåendet har en biverkning - trötthet. Så den senaste veckan har jag gått & lagt mig vid tio, bara för att vakna upp vid samma tid nästa dag. 12 timmarsnätter med andra ord, minst! En del av mig blir lite stressad, ni vet enligt den svenska modellen "Man ska inte sova bort hela dagen!". Fast en annan del bara "Men det finns ju inget du kan göra åt det direkt, så live with it". En biverkning till biverkningen är dock att Mammut har börjat inse att jag ligger kvar i sängen drygt tre timmar efter det att Paul har gått upp = gospotensial! Mammut älskar nämligen att kura ihop sig vid ens fot, allra helst krama den med hela kroppen, & sen bara snusa fridfullt bland lakanen. Vanligtvis får han bara sin sovfix med Paul på helgerna, men nu vaknar jag upp varje morgon med en pälsklädd fot. Lilla fluff!
Digby? Nej han är för upptagen för att fixa att ligga stilla på morgonen - det finns ekorrar att spana på, Hedvig att kasta runt på & någon måste ju springa upp & ner för trappen & kana runt på köksgolvet också! Först när jag börjar röra på mig kommer han slirandes in i sovrummet, vanligtvis med någon leksak i munnen. Lite olika energinivåer där ja... hade önskat att jag själv haft lite mer av Digby i mig just nu! Tänk att vakna upp med så här pigga ögon varje dag!
Kommentarer
Trackback
