MsBree

Igårnatt åskade det en himla massa & det var så kvavt att det tog typ hundra år innan jag somnade, så i morse var jag supertrött & illamående. Första gången jag mått så dåligt sen jag fick medicinen. Lite jobbigt eftersom jag hade ultraljud + blodprov på morgonen. Så Paul fick skjutsa mig dit eftersom jag liksom inte pallade med tunnelbanan & alla lukter där. Eftersom han ändå inte får vara med på ultraljudet bestämde vi sen att det var bäst att han bara åkte tillbaka till jobbet - helt lugnt så långt. Slog ihjäl väntetiden med en medhavd Allers & tillslut fick jag komma in - men inte till den SUPERGULLIGA tekniker som jag hade förra gången (7 veckor) utan världens suraste östeuropeiska tant som bara "You, lay down now". Jaha... inte mycket annat att göra liksom, så jag la mig ner & tanten började undersökningen. Inte ett ord säger hon under hela proceduren, helt annorlunda mot förra gången då jag kände mig så välkommen, omhändertagen & trygg. Så jag ligger där & tankarna bara rusar iväg... försökte spana om jag kunde se några rörelser, men det gick så himla snabbt att det inte gick att säga något med säkerhet. Tillslut avslutar hon & bara "You have someone here with you, like partner?" & det ENDA jag kan tänka är "Nu är babyn död". Så jag säger med väldigt liten röst "No, is this because you can't see a heart beat?"... & får en halvt om halvt urskällning tillbaka för att jag inte får säga sånna saker. Ja men prata med mig då så att jag blir lite lugnare! Anyway, efter det zoomade hon in så att jag fick se det lilla hjärtat & sen fick jag min utprintade bild & fick trava iväg till blodprovet. So, så här ser det hela ut 13 veckor in i det hela.