MsBree

På vift i Toronto...

Alias - Shredder & Terminator!

Nu är det ju två dagar sen Mitra var här & pratade om förlossningen, men en sak har varken Paul eller jag riktigt "lyckats komma över". Under besöket låg Mammut som en klubbad säl i vår fåtölj & Digby var en liten nyfiken, gosig, uggla med huvudet på sned som spenderade sin tid med att antingen titta (kanske peta bara lite) storögt på Mitras sjukvårdsväska, kärleksknåda Pauls armhåla eller försöka hitta den optimala gospositionen i mina armar.

 

Mitra - So, we need to talk about your cats. Pets can get very protective of their owners and there have been incidents when we have been attacked during labour by aggressive pets. Is there a room where we can lock them up in case we're in fact here during the entire labour?

 

Vi nickade som två små chockskadade dockor & samtalet fortsatte, men så fort vi vinkat av Mitra tittade vi på varandra & bara "aggressive?!".

Alltså... jag inser ju att många djurägare faller in i kategorin "Meeen jag lovar, de är VÄRLDENS snällaste!" & samtidigt kanske de sitter på ett riktigt surdjur som inte alls vill "leka" utan mest amputera din arm vid armbågen. Men Farbror Mumin & Little Mr. Bumblebee?! Tanken på att de skulle bli aggressiva är för mig så främmande att det liksom blir lite kaos i huvudet. Men, men, Shredder & Terminator får väl hänga på övervåningen när det väl är dags för Baby C att göra entré... även om jag inte direkt tror att det är nödvändigt att låsa in dem pga säkerhetsrisken de utgör.

hahaha! Gud vad de verkligen inte går att få ihop min nuvarande bild av era små fluffisar med att dom skulle behöva låsas in av säkerhets själ :P

Kan faktiskt inte tänka mig att de är speciellt vanligt att katter attackerar för att skydda på de där viset, även om de säkert KAN hända.

Vi har en shetland sheepdog, aka mini-collie som är den mest underlägsna krabat som är livrädd för både skator och kattungar. MEN när min faster kom på besök (träffar henne väldigt sällan) och hon kom fram och kramades och skulle pilla på magen så rusade han fram, tog ett skutt och nafsade henne i rumpan! Gjorde så klart inte ont, men var en tydlig markering! Jag blev väldigt förvånad då det är sååå olikt honom.
Vår doula sa att han antagligen kommer vara vakthund för bebisen och markera för människor som kommer nära honom.
Blir intressant att se!

Hugo är lite rädd, så klart, för större barn som stimmar för mycket. Han vill gärna vara med och leka men springer undan när det blir för mycket. Spädbarn sitter han som en liten räv och lyssnar på och vrider på huvudet :)

Kanske också att det är lättare när ni har två, att de har varandra också att ty sig till.