MsBree

Vi hade en så fin, produktiv, helg som dessvärre avslutades med drama & gråt från min sida. Orkar ju nämligen inte hålla på med renoveringen så mycket just nu, så medan Paul har satt upp tapetvåder har jag mest sysslat med projekt "sy julklappspåsar". Fick ihop en handfull eller så igår & för att få dem någorlunda snygga nålar jag alltid alla kanter innan jag syr dem. Varje söm pressas sen med strykjärn & då blir det ju lätt så att de där knappnålarna hamnar nedstuckna i strykbrädan. Ingen katastrof i sig kan tyckas, men när jag satt där med allra sista påsen (kring 10 på kvällen) råkade jag titta upp & fick syn på Mammut sittandes på byrån som står bredvid strykbrädan - knaprandes på knappnålarna... Jag blev så rädd att jag inte ens kunde skrika först, men det var lätt det snabbaste jag rört mig sen jag fick plus på stickan. Paul var uppe i badrummet & dränkte en våd i badkaret & måste ju ha fått lite hjärtflimmer när jag kom älgandes upp för trappen med Mammut i armarna. Upp med munnen, peta runt & katten vred på sig som en metmask medan jag grät av skräck & skuld för att jag inte "kattsäkrat" bättre. Vi hittade inga sår (eller knappnålar) i munnen & vid det här laget var det alldeles för sent för att ta honom till en veterinär, så vi observerade honom fram till midnatt. Tack & lov så inte bara åt han, utan han lekte även något hejdlöst med Digby så det hjälpte att få ner ångesten. Somnade med stress/gråthuvudvärk någon gång efter midnatt, men vid 03.30 vaknade jag & kunde inte somna om - så sedan dess har jag suttit i soffan med lilla farbror Mumin. Som inledningsvis uppskattade all uppmärksamhet, men nu tror jag att han blivit less på mig eftersom han förflyttat sig till badrummet där han sitter & spanar ut genom badrumsfönstret som jag öppnat åt honom.