Little snowprint...
Jag har lite svårt med motivationen just nu känner jag - men när jag stötte ihop med det här lilla kittet under gårdagens outing var det pryttelkärlek vid första ögonkastet. Det fanns liksom inte på kartan att lådan inte skulle få följa med hem som mood boost:
1 månad kvar till julafton & jag fingrar på asken & fantiserar om hur det kommer att kännas att trycka en pytteliten hand mot leran, låta den torka & sen hänga upp avtrycket i julgranen. Undrar så vilket namn som kommer att plitas ned så fint det bara går på baksidan... Vårt långa flicknamn som jag tycker är så vackert eller vårt korta pojknamn som Paul blir helt studsig av för att han tycker att vi inte kunde ha valt bättre? Känns så konstigt att vi kommer att få veta så snart - för den här resan har verkligen känts helt otroligt lång.
Kommentarer
Postat av: Jo
Jag är jättespänd på det också =)
Svar:
Ida
Trackback
