Det finaste jag vet...

Vi har en glad liten unge i huset igen - så skönt! Fast det tog i alla fall en bra bit in på dagen innan oron helt lämnade kroppen. Hjälpte jätte mycket att det är Pauls jobba hemma dag idag, ibland är det lite tungt att vara den enda ansvariga för Tor dag ut & dag in... Inte så att det inte är ett jobb jag vill göra, men när det känns lite skakigt är det skönt att vara två om det! Sen hjälpte det också att Tor var så uppenbart oberörd av gårdagens incident - satt jättestadigt på golvet, skrek av skratt i både badkaret & när vi dansade med honom i köket & flirtade hejvilt med en bank-kvinna som vi hade möte med på eftermiddagen.
Nu ligger han utslagen i sängen - spjälsängen - i bara blöjan & med alldeles svettgalet hår. Min lilla tossiga unge... Det allra finaste jag vet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0