Han föll...
Bellan trilla ur sängen en natt när hon var ungefär i tors ålder. Vaknade av att jag känner att hon trillar och sen kom de där skriket som börjar med låång tystnad. Usch usch usch förstår precis hur du känner.
Usch stackars Tor, och stackars DIG!! Man går ju sönder av deras gråt. Det är tur de är tåliga. Min mamma sa för nån vecka sen när jag var orolig för Cesar som ramlat från stående ner med huvudet i trägolvet (hej nya lära-gå-hjälmen!) att bebisar är konstruerade för att överleva förstagångsföräldrar... Sant och skönt!
Hoppas ni båda är gladare nu!
Haha nädå! De finns :) vi fick rådet att köpa en då Cesar började ställa sig och försöka gå väldigt tidigt innan fallreflexen var utvecklad, den har räddat oss några gånger kan jag säga!!
Usch, det är inte roligt när det där händer. Den där tystnaden innan gallskriket kommer...
Jag har en aktiv tjej som klättrar och reser sig och skaffar sig många blåmärken på det sättet. Försöker tänka att det är som det ska - en kan inte skydda dem från allt och blåmärken läker.
Jag tror vi är många som känner igen oss i den situationen och den känslan du beskriver. Även min äldste lyckades trilla ur vår säng - med huvudet före naturligtvis eftersom det är så tungt, under det minimala ögonblick som jag vände ryggen till för att dra en tröja ur garderoben. Hua! Men av vad jag förstår av ditt nästa inlägg verkar allt ha gått bra!
