Han föll...
Vilken vidrig liten dag vi hade igår, den började nämligen med en DUNS...
Tor sover i vår säng just nu eftersom han går igenom en tillväxtspurt & för första gången i sitt liv tjurar han över att sova i spjälsängen. Varje morgon innan Paul åker till jobbet har han pallat upp en massa kuddar kring Tor & mig för att se till så att han inte trillar ur, men i morse hade liten lyckats putta undan alla barrikader medan jag sov &... Ja, duns. Vaknade av ljudet då han slog i golvet & den paniken innan jag hunnit springa bort till honom. Han grät redan då, men så mycket att det var i princip ljudlöst... sen startade avgrundsvrålen. Han skrek & skrek & skrek tills han somnade av utmattning. Vid det laget var jag helt sönderstressad, grät jag med & kände mig sämst i världen. Under allt det här kaoset lyckades jag ring Paul som tog kontakt med sjukvården som sa åt oss att avvakta eftersom han inte visade några synliga skador. Men alltså, det här med att ha ett litet barn som möjligtvis har ont, kanske till & med jätteont, är ju bara rakt igenom generalvidrigt. Vid lunch var jag helt slut & det kändes som vi hamnat i en ond spiral, det gick liksom inte för någon av oss att lugna ner oss. Så när Paul frågade om han skulle ta en tidig buss hem grät jag av lättnad, lika så när han klev innanför dörren. För som ett mirakel blev Tor glad nästan på en gång. Tänk att det kan gå timmar av hysterisk gråt & så händer något nytt & det släpper! Att få se min lilla baby glad igen - bästa känslan. Men pulsen dunkade ändå högt i halsen hela gårdagen & jag känner mig fortfarande inte lugn i kroppen...
Kommentarer
Svar:
Tack för att du delar med dig! Inser ju att Tor inte är den enda babyn som trillat ur sängen, samtidigt känner jag ingen som det hänt (är väl en sån sak många tiger om) så det känns så skönt att höra att det även hänt er! KRAM!
Ida
Svar:
Det är verkligen helt fruktansvärt när de gråter & man verkligen hör att det är för att de har gjort illa sig. :( Som tur är har liten varit sitt vanliga glada jag idag, så orosklumpen i magen har långsamt smält bort.
Jaha, det går att köpa såna hjälmar på riktigt? Trodde mest att det var sånt man såg på TV som ett skämt!
Ida
Svar:
OK, då får vi tänka på om vi ska skaffa en vi med. Än så länge är ju Tor rätt lugn, men det blir säkert ändring på det förr eller senare & då är det bra att veta att det finns alternativ för att skydda dem!
Ida
Svar:
Får försöka tänka att det inte går att skydda från allt & sen jobba på att inte ta på mig skulden när det väl händer en olycka. Kände att jag var rätt dålig på det i tisdag, skuldbeläggde mig själv något så oerhört & det hjälpte väl inte direkt till att få upp stämningen i huset.
Ida
Svar:
Allt gick som tur var bra, men man blir ju så otroligt rädd! Förhoppningsvis för det väl med sig att vi blir ännu lite försiktigare i framtiden - precis som du skriver går det ju så otroligt snabbt!
Ida
Trackback
