Första dagen utan farmor & det KÄNNS (hon har förövrigt kommit hem till Älvsbyn, så allt är tack & lov i sin ordning!). Inte bara för att jag saknar att umgås med henne, utan även för att jag nu verkligen fått smaka på hur lyxigt det är med lite baby-avlastning. För även om jag älskar att umgås med Tor så blir det rätt intensivt att hänga med en liten gladskrikig 6-månaders utan någon som helst paus. Jag tror att dagens föräldrar har mer tid över för sina barn än tidigare generationer, men att barnen i sig är mer ensamma eftersom dagens kontaktnät är rätt skralla. Det finns liksom inte en moster som kan hålla babyn en halvtimme här & en halvtimme där. Det finns ingen mormor som kan underhålla ett par timmar eller kanske över en natt. Inga ordentligt äldre syskon eller ingifta släktingar som kan avlasta. Istället är föräldrarna/föräldern rätt isolerad - den enda som kan se till att alla behov är uppfyllda samtidigt som de själva, jobbet & hushållet måste fungera.
Så läser jag artiklar om hur
barn av idag bär blöjor fram tills de är 4 & hur
dricka ges i flaska långt upp i åldrarna & tänker att det inte är så konstigt att det ser ut så. Tid är kanske den dyrbaraste råvara vi moderna människor har, så klart att tex flaskmatning vinner mark - inget slabb & söl som behöver städas upp & mätta ungar som är upptagna & tysta. Ett litet andningshål för föräldrarna. Så etablerat är flask-kulturen att folk blir helt paffa här när jag säger att Tor dricker ur kopp.
Vilket han gör för att han helt enkelt inte begriper sig på flaskor eller pip-muggar, han tror att de är tuggleksaker. Paul & jag kände oss lätt stressade över detta i början, små bäbisar SKA ju inte dricka ur koppar & glas. Fast så visade han så tydligt att det var precis det han ville göra, så då får han helt enkelt göra det med allt det spill som tillkommer!
I vilket fall - det här med kontaktnät. Det sägs ju att det krävs en by för att uppfostra ett barn... Lättare sagt än gjort när familjer är mer som små isolerade öar än grupper som sammarbetar. Det känns så dumt att det kämpas på i hushåll efter hushåll, när livet hade kunnat vara så mycket lättare om vi bara hade hjälpts åt lite mer. Tror att det får bli mitt mål framöver - att försöka få till lite sammarbete med åtminstone en eller två andra familjer. Så att vi kan hjälpas åt att måla om ett rum på en dag, fixa någons trädgård på en helg & kanske göra ett storkok eller två så att vi alla får påfyllning i våra frysboxar!
