MsBree

Vi har ju ingen TV, har aldrig haft & vill inte skaffa. Fast... så är det det här med Tors allmänbildning i framtiden. Växte upp med 18.00 som ett närmast heligt klockslag, nyheterna var liksom inget som vi missade. Klart att vi förr eller senare hade fått utrymma huset om det börjat brinna, men vi hade nog suttit kvar åtminstone fram till väderleksrapporten. Det här gjorde i sin tur att jag alltid presterade väldigt bra på de "nutidskryss" som vi fick fylla i varje fredag & jag minns det som något väldigt positivt med min uppväxt. Så självklart vill jag att Tor också ska få hänga med i vad som händer i omvärlden. Efter att ha pratat lite om det hela bestämde vi oss i morse för att återinföra nyhetssändningar i vårt liv. Paul knapprade fram en nyhetssändning på CBC (kanadas version av SVT) & vi bänkade oss. Det började med mordet på Boris Nemzow, vilket ju i sig inte direkt är en historia som gör en glad. Sen... Det har ju varit väldigt kallt här hela februari & för lite mer än en vecka sen irrade sig en liten treåring ut i natten, endast iklädd blöja, t-tröja & skor. Klippet efter var från hans begravning, med den 8-åriga storebrodern som höll ett tal till sin lillebror. Höll väl ihop en sekund eller så, sen var gråtfesten ett faktum. Grät så där att det bara rann nedför kinderna & droppade ner på Tor som låg i mina armar. Pallade helt enkelt inte mer & Paul fick stänga av. Alltså... Det går ju inte. Jag kan bara inte se på nyheterna, i skriftlig form går det något sånär - men att höra den där lilla gråtdarriga 8-åringsrösten. Nej, hjärtat går i tusen bitar. Tor får helt enkelt vara dålig på nutidskryss eller hålla sig uppdaterad tillsammans med Paul. Mitt arma hjärta fixar bara inte alla hemskheter.