MsBree

Nu när Tor är tio månader gammal så tänkte jag ge en liten uppdatering på kattfronten. Det här med att det helt plötsligt dök upp en baby i huset har ju inneburit stora förändringar för dem med. För även fastän vi vill så hinner vi inte riktigt med dem på samma sätt som innan. Försöker att se till att de får åtminstone en ordentlig gosstund var per dag, men den här orken att leka kurragömma som jag hade innan... nja, den har vi inte riktigt hittat tillbaka till. I det läget är det hemskt skönt att de är två. Tror att det hade varit så mycket jobbigare om vi bara hade haft Mammut, han hade typ gått under av ensamhet. Nu - ja nu har de ju varandra!

Alltså, hur himla gulligt? Hela huset till sitt förfogande, men tydligen är det viktigt att pressa ner sig i samma tvättkorg!

 

Anyway, eftersom Tor numera är mobil så exponeras de även för en del hårdhänt behandling som de verkligen inte är vana vid. Tor tycker att de är ungefär det bästa som finns men har noll omdömme & går lös på dem med både händer & tänder. Vi försöker naturligtvis rädda dem undan den värsta behandligen, men ibland hinner vi inte & då ligger Tor där med en hel näve svanshår i näven & ett par gånger har han tagit bett från dem så att hela munnen har varit full av vitt ludd... Då känner man sig kanske inte som världens bästa kattmamma samtidigt som jag är så tacksam för att de har så otroligt mycket tålamod med minimänniskan. Försöker trösta det dåliga samvetet med att det kommer att komma en dag då Tors känslor kommer att vara besvarade - för är det något våra små fluffiga troll älskar så är det uppmärksamhet & jag har på känn att det kommer att finnas massor av den varan i mindre hårdhänta former framöver!