MsBree

Kanske inte bästa timingen, hade ju varit härligt med lite julfrid, men jag har bestämt mig för att vi MÅSTE få ett slut på allt nattammande. Helst hade jag ju velat sluta amma helt & hållet, men då tror jag att Tor hade exploderat... så vi får ta det lite pö om pö & just nattammandet är det som tär på mig allra mest. Nu när vi varit sjuka har det ammats något helt extraordinärt mycket & det gör att jag dels är urtrött & dels får helt kass rygg. Att vara trött & ha ont är liksom ingen höjdare & allt det här kulminerade i onsdagsmorse då jag varit uppe & ammat varje timme hela natten. Var så trött när Tor drog igång morgonrycket att jag trodde att jag skulle kräkas. Så jag bad Paul att ta Tor i fem minuter så att jag skulle få hämta mig bara lite. Well... Tor är just nu inne i VÄRLDENS mamma fas, så de där fem minuterna blev fem minuter av vansinnigt skrikande vid min kudde medan Paul bara "Alltså, Ida... han vill ju vara med dig...". Tillslut klev jag upp, helt rabiat, & bara skrek "Helvetes, jävla, skit - jag går väl upp då!!!". Tror det var första gången jag skrek inför Tor - du kunde ha hört en knappnål falla. Sen stacks en liten näve i min & Tor pep fram ett litet "Mamma, gröt?". Fick naturligtvis dåligt samvete på sekunden & började gå ned för trappen med honom. Halvvägs ner vänder sig barnet om, sätter upp ett litet pekfinger i luften & säger till Paul som kommer bakom oss "No pappa, no - pappa go sleep". 

 

HJÄRNBLÖDNING.

 

Bestämde mig på fläcken för nattamningsavslut - för mitt eget förstånds skull. Men som sagt... några stilla nätter är det ju inte direkt här i huset i nuläget.