First aid...

Alltså... De senaste dagarna har ju inte varit något att direkt hänga i julgranen. Bihåleinflammation SUGER. Idag var vi i alla fall tillbaka i någon form av vardag & Daisy kunde titta förbi på eftermiddagen. Småfolket roade sig med att kasta rice crispies på varandra/golvet/katterna. Näringsvärdet må vara obefintligt men underhållingsvärdet är tydligen skyhögt!
Dessutom ligger kvävningsrisken på rice krispies ungefär på så noll som det bara går... Råkade nämligen läsa en hemsk berättelse om en liten 1.5-åring som kvävdes till döds på popcorn & sen dess har den historien snurrat runt i huvudet & gett mig ångest. Så nu har jag äntligen fått ändan ur & anmält mig till en kurs i första hjälpen för barn. Känns lite galet att det tagit så lång tid för mig att få det gjort. Jag menar, 2012 ägnade jag en hel helg till att få ett cert i wilderness first aid så att jag skulle kunna hantera en olycka ute i fält... Men det här känns ju otroligt mycket viktigare - Tor är ju vårt ansvar 24/7 & dessutom det allra värdefullaste som finns i vårt liv. Ett förstahjälpen certifikat känns som en billig investering i fall att vi skulle ha oturen att hamna i en kris-situation.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0