MsBree

Idag trodde jag för ett par fruktansvärda sekunder att jag skulle förlora Tor. Vi var på vår vanliga torsdagsträff, Tor åt pita-bröd som de alltid har där eftersom han & Daisy älskar dem så mycket, allt var glatt & mysigt - tills jag helt plötsligt ser hur Tor sätter i halsen. Jag var framme hos honom på direkten, svepte ut allt han hade i munnen, hör ett litet pipande ljud komma från honom. Han är helt panikslagen. Jag säger "Kom igen Tor, andas, andas" samtidigt som jag vänder honom till mage & smäller till honom på ryggen. Han hostar, hör ett litet skrik, sen är det tätt igen. Han blir grå, ögonen är helt vidöppna i panik, rummet är alldeles tyst. Jen sticker in fingrarna i munnen på honom igen, försöker få ut vad det är som täpper till. Det hjälper inte. Jag tänker "Nu dör han". Sen smäller jag till honom i ryggen tre gånger så hårt jag bara vågar & brödbiten flyger ut... Tor gråter & jag skakar som ett löv.

 

Höll ihop det tills vi gick hem, men så fort vi rullade ut på gatan med vagnen brast det. Grät så att axlarna skakade hela vägen hem. Min lilla fina unge... Livet hade inte varit något utan dig. Min lilla fina solstråle - jag är så så tacksam för att vi får fortsätta vara dina föräldrar & om någon läser det här & vet med sig att de inte tagit en förstahjälpenkurs - gör det, gör det nu. Det kan vara skillnaden mellan liv & död - på om du får behålla ditt barn eller inte.