Snälla, ta en förstahjälpenkurs!

Idag trodde jag för ett par fruktansvärda sekunder att jag skulle förlora Tor. Vi var på vår vanliga torsdagsträff, Tor åt pita-bröd som de alltid har där eftersom han & Daisy älskar dem så mycket, allt var glatt & mysigt - tills jag helt plötsligt ser hur Tor sätter i halsen. Jag var framme hos honom på direkten, svepte ut allt han hade i munnen, hör ett litet pipande ljud komma från honom. Han är helt panikslagen. Jag säger "Kom igen Tor, andas, andas" samtidigt som jag vänder honom till mage & smäller till honom på ryggen. Han hostar, hör ett litet skrik, sen är det tätt igen. Han blir grå, ögonen är helt vidöppna i panik, rummet är alldeles tyst. Jen sticker in fingrarna i munnen på honom igen, försöker få ut vad det är som täpper till. Det hjälper inte. Jag tänker "Nu dör han". Sen smäller jag till honom i ryggen tre gånger så hårt jag bara vågar & brödbiten flyger ut... Tor gråter & jag skakar som ett löv.
 
Höll ihop det tills vi gick hem, men så fort vi rullade ut på gatan med vagnen brast det. Grät så att axlarna skakade hela vägen hem. Min lilla fina unge... Livet hade inte varit något utan dig. Min lilla fina solstråle - jag är så så tacksam för att vi får fortsätta vara dina föräldrar & om någon läser det här & vet med sig att de inte tagit en förstahjälpenkurs - gör det, gör det nu. Det kan vara skillnaden mellan liv & död - på om du får behålla ditt barn eller inte.

Kommentarer
Postat av: Jo

Jag blir alldeles skakig bara av att läsa. Så himla bra att du lyckades få ut det och så himla bra att du inte frös i panik. Det är ju en sak att veta vad man ska göra men när det händer någon man älskar kan ju det göra att paniken får överhanden. Skönt att veta att du håller huvudet kallt när det behövs.

Stor kram till dig! Och extra gos till liten.

Svar: Jag handlade helt på instinkt, men följde ändå protokoll så jag tror att det helt enkelt var i färskt nog minne för att bara sitta där när det väl behövdes. Så otroligt tacksam för att allt gick bra, vill inte tänka på en alternativ utgång.
& Tor har fått typ en miljon kramar sen igår. Vi tankar båda kärlek av varandra!
Ida

2016-06-17 @ 08:12:18
Postat av: Anonym

Gud så dramatiskt!!
Hoppas du hämtat dig nu...lillkillen kommer ju inte att minnas detta som tur är.Så sant att alla
skulle behöva genomgå en kurs i livräddning.
Vilken himla tur att att det gick bra till slut. Du gjorde precis rätt.
Stor Kram
Gunilla

Svar: Tusen tack för din fina kommentar! Men ifrågasätter sig ju så lätt när sånt här händer, men jag har gått igenom listan över vad man ska göra i den här typen av situationer & det kändes så skönt att se att jag inte kunde ha gjort mer än vad jag gjorde. Men Tor har fått couscous & hummus till lunch två dagar i rad nu, fixar just nu inte tanken på att ge honom något som han hade kunnat kvävas av igen.
Ida

2016-06-17 @ 10:16:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0