MsBree

Tor & jag har kämpat så himla mycket med att säga hund. Eller, Tor har glatt sagt GOG! (Daisys hittepåord) eller någon gång "dog" medan jag har tjatat på med hund, hund, hund ungefär en miljon gånger. Så idag, slutligen, fick han till det - ett klockrent HUND! & här kan man ju tro att det var ett härligt ögonblick, en glädjens stund för mig & något vi hade kunnat fira ihop... men niet, istället var det en liten mardröm. Vi befann oss nämligen på Home Depot (jättestor järnaffär) & hunden ifråga var en stor schäfer som var där med sin matte som var polis. Servicehundar är ju inget som man bara går fram till sådär & det här var den mest officiella hund jag någonsin sett (massa loggor & emblem på västen) så det kändes inte alls aktuellt att gå fram & be om att få klappa. Men förklara det för någon som inte ens är ett & ett halvt... Tor hade NOLL förståelse för varför han inte fick springa fram & klappa/krama/rida & jag slet som ett djur för att försöka avleda. Alla ansträngningar fungerade dock uselt - Tor bara skrek & grät & lät som en hulkande skiva på repeat "Maaamma, mamamamama HUND - huuuund, Mama, hund!". Slutade naturligtvis med att jag fick skopa upp det lilla sammanbrottet från golvet & gå ut ur affären.

 

& sen blev jag en rebell. I en gång på timmerområdet fick jag nämligen syn på en liten last traktor som stod obevakad - så det kan hända att jag pep över med Tor under armen & satte honom på förarsätet & det kan hända att det tillslut fick slut på den hysteriska gråten... Men hund är väl inte direkt ett ord som jag kommer att pränta ner i babyboken med en varm härlig känsla i kroppen...