Galenskap...
Pauls familj hade släktfest igår & jag hamnde i dispyt med en av hans tremenningar. Det här var på riktigt en människa som var "orolig över läget i Sverige" samtidigt som hen sjöng Trumps lovord... Har fram tills nu aldrig stött på en Trump-supporter & herregud vilken obehaglig upplevelse. Det gick liksom inte att argumentera med människan. Sa jag något om nynazisten som körde över demonstranterna i Charlottesville fick jag genast tillbaka "Men alt-left demonstranterna kastade sten!". Här borde jag ju ha drämt till med något i stil med, "Do you seriously compare the impact of a stone that a human can pick up and toss with ramming a car through a crowd of people?!" Men jag var i ärlighetens namn bara så skakad av all spya som kom ut ur munnen på den här människan att jag knappt fick ord i munnen...
Mörkrädd är order för gårdagskvällen & känslan hänger kvar som en tung blöt filt så här dagen efter. Har så svårt att förstå hur det fungerar uppe i huvudet på en sån här person. Kändes som en total krasch mellan våra syner på omvärlden...
Kommentarer
Svar:
Alltså, bara den inledningen (japp, personen på festen sa exakt samma sak), "Jag är inte rasist, MEN..." Där hade man ju hoppats att folk skulle stanna upp & reflektera lite! Sen all annan skit som bubblar upp när man rör lite i grytan, vidrigt! Det som får mig att må mest illa är att det här är en mamma som hemskolar sina barn... vill inte ens tänka på vad hon lär dem!
Ida
Svar:
Nej men jag förstår dig, man blir ju lite knäpp - huuur tänker folk?! Bortsett från vanlig hederlig medmänsklighet, har de inte lärt sig något alls under historielektionerna i skolan?!
Ida
Svar:
Man läser ju om det varje dag, men det är stor skillnad på att läsa något & att få det rakt i ansiktet & sen veta att det finns så otroligt många andra där ute som tänker på samma sätt. Både skrämmande & sorgligt.
Ida
Trackback
