Pelee Island get away...
I två år har jag velat åka till Pelee Island, Kanadas allra sydligaste utpost, & varje år har det varit omöjligt att få tag på ett ställe att bo. Det har på riktigt varit helt fullbokat redan i februari & eftersom framförhållning inte riktigt är det vi är bäst på så vi har hamnat på andra ställen i Ontario istället - norrut i Honey Harbour förra året & österut i Prince Edward County när Tor var 1.5. Så när Paul helt plötsligt släppte bomben i veckan att han fått in oss på ett B&B som dessutom var en liten hobby farm (getter, en mula, guinea fowl!) i Pelee höll jag typ på att DÖ av lycka. För att komma till Pelee från vårt hus måste man först köra 3 timmar mot gränsen till Michigan & sen ta en 90 minuters färjetur till ön. Färjan går bara på sommaren, på vintern kan man bara ta sig dit med ett 8-sits plan en gång per dag, så det är ett väldigt speciellt ställe att åka till. Dels är det ett otroligt vänligt & sammansvetsat litet ställe men sen är det även helt unikt för sitt ekosystem. Har aldrig sett så många kolibris på ett & samma ställe samtidigt eller monarkfjärilar för den delen! Det är helt enkelt ett litet stycke magi mitt ute i Lake Erie! Första kvällen på ön satt jag på vår balkong & tittade ut på solnedgången & kände en sån inre frid, hade kunnat flytta dit på stört... Kände samma sak nästa dag när vi gick längsmed stormruskiga stränder & samlade snäckskal...
Är ingen beach människa, men här kände jag att jag fick lite det bästa av två världar... kunna sitta på en liten bondgård omgiven av höns & titta ut mot "havet" (jag vet ju att det är en sjö, men när det är så stort som the great lakes så känns det definitivt mer hav än sjö...).
& att se sin lilla unge skrika av lycka över alla "skatter" vi hittade... sånt man lever lite på som förälder.
Sen är det ju inte helt fel heller att åka ut till en lite pytteö som samtidigt lyckas producera ca 4 miljoner liter vin per år! I fall att ni någon gång ser en flaska Lola från Pelee Island så KÖP - fantastiskt rosé vin! Vi fick gratis inträde till vingården av vår fantastiska värd så vi tillbringade en del av lördagen med att smaka på alla olika vindruvor som växer på ön.
De hade säkert 15 olika varianter, men vi enades alla om att vi tyckte allra bäst om sauvignon blanc druvan - handy eftersom det också är vårt favoritvin!
Tyvärr blev Tor sjuk samma dag med en eländig förkylning så resten av resan blev lite damage control - så ledsen liten kille & så svårt för alla att hålla humöret uppe när det liksom bara blir fel vad man än gör. Så sista dagen fick Paul dra ett lite tyngre lass medan jag laddade batterierna för att kunna tackla jobbveckan & 100% egentid med Tor.
Men massa gråt till trots, så himla lycklig för att vi fick till den här lilla resan! Känns som om hela den här sommaren har varit väldigt mycket jobb för oss alla så det var skönt att få ta en liten paus & logga av från allt.
Ska jag vara helt ärlig så ville jag inte åka därifrån - tyckte så mycket om lugnet där ute. Hade verkligen kunnat se mig själv sitta där på en liten bongård resten av mitt liv. Samtidigt som jag inser att det inte är realistiskt. Ön har bara grundskola, så det går inte riktigt att stanna där efter att barnen fyllt 13 & sen tror jag att Paul hade blivit lite knäpp av att flytta till ett så isolerat ställe. Lite lättare kanske att flytta till en avlägsen ö om man växt upp i en pytteliten stad i norrlands inland än om man vuxit upp i en metropol som Toronto... Jaja, drömma kan man ju... & googla hus...
Kommentarer
Postat av: Jo
Åh vad härligt! Kul att ni kunde komma iväg. Tänker att det där kanske kam bli pensionärsboendet för er. Med en massa höns och getter 😉
Kram!
Svar:
Ida
Postat av: Jo
Ja, pensionen är lite långt bort. Kanske när Tor flyttat till universitetet? Det är ju bara ca 15 år kvar 😉
Svar:
Ida
Trackback
