MsBree

Skrev ju om min skolångest gällande Tor  för ett tag sen & även om jag fortfarande tycker att det är helt tokigt att starta skolan när man är 3-4 år så skickade vi i alla fall in en ansökan. Det blev den katolska skolan trots allt. Enda inom gångavstånd & jag kände SÅ starkt att jag inte kunde sätta honom på en skolbuss att alla andra alternativ gick bort. Värsta alternativet i min mening var vad som kallas French Immersion - tänk att sätta en 3-åring på en buss & vinka iväg honom för en heldag på en skola där de bara pratar franska... Jättebra att det har det valet för de som har franska som språk i hemmet naturligtvis, men för oss som redan får kämpa så hårt med svenskan så gick det bort helt. I vilket fall, efter att jag varit på öppet hus på den katolska skolan kändes det väldigt mycket bättre att skriva in honom där - mysiga klassrum, bra filosofi kring lärande, bara 160-180 elever totalt på skolan & så får de lära sig franska 25 minuter om dagen från JK (Tors årskurs), så de får med sig det från en tidig ålder utan att ha det som huvudsakligt undervisningsspråk. I vilket fall, vi tåtade ihop ansökan & jag kände lite att det kvittade om vi kom in eller inte - vi hade ju alltid Tors förskola som backup & det där med att starta varje dag med en bön kändes fortfarande lite så där... Men så tog jag med Tor till skolan när jag skulle lämna in ansökan & han bara TOKÄLSKADE det. Han var helt till sig & bara "Mamma, jag gillar den här skolan - den är inte läskig som min skola. Kan jag få gå här istället?!" & sen har han gråtit varje dag när han ska till förskolan för att han "want to go to my big school instead!". Så helt plötsligt blev det VÄLDIGT viktigt för både Paul & mig att få en plats - bara det att vi visste att det skulle vara tajt att komma in eftersom vi är i den sista urvalsgruppen (icke-katoliker). Men i fredags fick vi ett mail med ett positivt besked & Tor kommer att få börja där till hösten! Himla himla tacksam, för det hade inte blivit roligt att förklara för Tor att han inte får gå där, speciellt inte som två av hans kompisar blivit antagna. Happ, så nu blir det katolsk skola - så länge jag kan tåta ihop ett acceptabelt brev till deras direktör där jag ber om dispans för att få skriva in min lilla hedning...