So big!
En av mina kompisars child care körde ihop sig så vi tog hennes lilla tjej över dagen för att hjälpa till. Det som slog mig under dagen var att det här nog var första gången som vi fick till en playdate där jag kände mig närmast överflödig. Klart att de ville att jag skulle hjälpa till titt som tätt, & vi hade jättemysigt när vi bakade kakor ihop, men större delen av tiden lekte de helt självständigt. Nästan så där att de ville att jag skulle gå iväg när jag tittade till dem då & då. Typ jobbiga morsan! Kändes helt plötsligt som om Tor blivit SÅ stor & när jag hittade dem så här pep han fram "can we have a sleepover mamma?".
Jag bara "eh, say what?!" - visste inte ens att han kunde det ordet! Sen backade han ju i & för sig när jag förklarade vad det innebär med en övernattning (inga föräldrar), men det kan hända att jag fick lite "heeerregud så stor han är... nu flyttar han snart uuut" vibbar. Fast sen bröt han ihop totalt i parken lite senare på dagen när en hund sprang fram & stal hans banan & jag fick bära hem honom & då kändes det helt plötsligt mycket bättre. Inte för att han grät då, eller för armarna för den delen, men för att mammas kramar fortfarande är det som hjälper bäst när man är ledsen!
Kommentarer
Postat av: Jo
Hahaha! Gubben! Så stor men så liten 😊
Kram till er!
Trackback
